i know you'll walk the distance.
Mitt liv flyter på, i en behaglig och bekväm takt. Jag saknar, längtar, njuter, pluggar, deppar, skrattar, gråter, promenerar, sover, skvallrar, älskar, dansar, sjunger, samlar, hoppas, jobbar, spenderar, funderar. Men fram för allt så lever jag, påriktigt. Jag trivs i nya korridoren, trots att jag mer än ofta saknar känslan av att vara en familj, så som det var på rackarberget. Men, livet går vidare, och jag med livet.
Det finns änglar och stjärnor bland oss vanliga dödliga varelser. I depend on three of them. Jag har en älskling som fångar upp mig när jag vinglar och känner att världen är för stor och tröttsam. Han ser mig i ögonen och utan ord vet jag att han ser prinsessan i mig. Jag har en vapendragare som alltid, alltid, alltid förstår vad det är jag försöker säga när jag inte hittar orden. Tillsammans kan vi klara vad som helst. Men above all this, finns det en människa som jag inte skulle överleva utan. Min mor, min underbara, älskade, fantaskiska mamma. Hon är min allra bästaste vän i hela världen, hon som oavsett vad alltid står där med öppna armar. 
I love love love you all :).
Nu ska jag sova, pussnatt.