vilket hundliv

You Are: 80% Dog, 20% Cat
You and dogs definitely have a lot in common.
You're both goofy, happy, and content with the small things in life.
However, you're definitely not as needy as the average dog. You need your down time occasionally.
Om du fick välja, skulle du vilja vara en hund eller en katt? Tydligen är jag själv mer utav en hund. Och det känns ju faktiskt helt okej. Inte för att jag har så mycket för att sniffa folk i rumpan eller jaga fåglar, men jag ligger gärna i någons knä och blir kliad på ryggen och jag älskar att leka lekar :).

http://www.blogthings.com/areyoumorecatordogquiz/

Idag ringde dom från Norrlandsgårdarna och sa att det fanns ett rum till mig. "WOPI!" Tänkte jag och kastade mig genast på telefonen för att få tag på tjejen som bodde där nu. Så nu har jag varit och kikat och blivit helt kär i korridoren på plan två på studentvägen 18.

Fred ut mina vänner.

pick me upp.


First of all, så vill jag upplysa världen om att det finns en människa som betyder allt för mig. Han heter Mikael Eklund och går även under titeln som min, och bara min, pojkvän. När jag är med honom så suddas alla orosmoln och trubbel ut, vid hans sida blir jag till en tvättäkta prinsessa som inte kan sluta le. Älskar dig baby.

Sen kan jag även påstå att jag har funnit en ny alldeles underbar vän. Hade besök från Rättvik i helgen, och det överträffade alla mina förväntningar. Tillsammans med Fiola trillade jag runt i natten och kände mig mer levande än någonsin.

Jag tror att jag håller på att bli gammal dock.  Det gick nämligen upp för mig när jag skulle gå ut på stockholms nation i lördags. Utgången i sig var heelt okej, men jag fattar inte att folk orkar hålla på som dom gör. Hela kvällen kändes som en lång jävla kö. Och jag har inte tid att köa, jag har viktigare och betydling roligare saker som väntar på mig.

Men snook var ju helt okej :D.

Nu ska jag ta och äta lite, sen finns det ingen återvändo..
Puss och kram kompisar!


the benefit of life.

Jag har fått en konstig kramp i min högra axel. Eller egentligen sitter det ovanför axeln, upp mot nacken. Känns som att det kan bero på att jag i princip har suttit i samma arbetsställning heeela dagen, vilket innebär att jag sitter i draget från fönstret i en mycket obekväm stol med datorn alldeles för högt upp. Men nu är jag klar iaf. I sista sekunden som alltid, same procedure as last year. Slutspurtsstressen har även bidragit med en trevlig huvudvärk.

Jag har dessutom en konstig träningsvärk i rumpan. Men mina smärtot och åkommor får mig att känna att jag verkligen lever. För det gör jag, mer än någonsin. Mitt liv skaver inte mer än det borde och jag är väldigt tillfreds med min omgivning.

Jag liksom älskar mitt liv.


Imorgon ska jag finputsa lite på hemtentan innan jag mailar över den, fika med Malin och sen beger jag mig hem till förorten igen. Min telefon är äntligen klar efter att ha varit på reparation i typ hundra tusen år eller så. Ibland känns det som om jag pendlar mellan två hem, i veckorna lever jag loppan här i Uppsala och på helgen återvänder jag till lugnet och goset. Men hu så negativt det lät, det var inte allt meningen. Jag klagar egentligen inte, mest konstaterar och jag flänger rätt mycket fram och tillbaka.

Hög tid för att tvätta tänderna och krypa ner i sängen.
God natt ladies and gents.

Kolossalt genombrott efter flera års forskning.


(Två forskare ~40 står i kassakön och ska köpa oxbringa.)
Forskare 1: Vad är det egentligen för skillnad på oxe och nöt?
Forskare 2: Är det inte så att en oxe är en kastrerad...(lång paus) ko?

http://tjuvlyssna.se


as we are.


Du och jag baby.
Efter en del påtryckningar från min bästa sida tar jag nu tag i mig själv och uppdaterar er, mina kära vänner, på vad som har hänt den senaste veckan. I onsdags förra veckan ropade Karin på mig ifrån köket. "Mariiiiaaaaa, har vi någon kavel?!" efter som jag anade att något hade gått lite snett tassade jag ut i köket och hittade Karin med förkläde på och en himla fin bulldeg färdig att kavlas ut. Det var bara det att vi inte hade någon kavel. Så vad gör man då? Jo, man tar plastfolierullen och börjar rulla. Senare upptäckte vi även att det inte fanns någon bakpensel så då åkte plastfolien fram ännu en gång. Bullarna blev helt fantastiskt goda. Efter det blev det två omgångar "Vem där", en jättelång omgång memory och en vända TP, barnfrågorna så klart efter som spelet är från 93.

På fredagen lyckades jag cykla vilse när jag var på väg hem till en kille i klassen för ett studiegruppsmöte. Jag var verkligen helt lost och cirkulerade en lång stund innan jag av en ren händelse får syn på en skylt som jag kände igen. Och poff så var jag framme :). I lägenheten fanns en liten ettårig Vilmer som på två röda sekunder vann hela mitt hjärta. Han sträckte upp armarna mot mig och sa "mamma!", vad med behöver jag säga?

Efter mötet begav jag mig hemåt till mor och far för att kastamig om halsen på lillasyster som hade kommit hem från amerikat. Fick ett par jättefina örhängen :). sen tog jag det mest lugnt, väntade på att prinsen skulle höra av sig. Blev hämtad i den nya bilen och åkte hem för att äta middag med svärmor och svärfar, hemskt trevligt. Efter en grymt god middag åkte vi till ner till rotebro kyrka och lyssnade på småknattar som härmade sina idoler, helt okej ändå. Fick nöjet att träffa Marcus som nyligen kommit hem från Australien.

På lördagen var det dags för årets halloween-ferre på paradisvägen. Med min bästa bordellutstyrsel och nya löshår från H&M begav jag mig till mitt ljus Elsa för att genom gå min förvandling. Mycket lyckat vill jag lova. Det blev en underbar kväll, med en hel del rätt spännande gäster. Där fanns en tomte, ett gäng transor, en falsk neger, tre horor (jag inräknad) tre halickar, en mantalpatient, ett par lordimonster och en hel del människor som bara tog tillfället i akt att dricka sig redlösa. SJälv gjorde jag en tidig sorti eftersom jag var för fattig för att inhandla dricka och hemskt gärna ville spendera ännu en natt tillsammans med världens finaste grabb. Så jag packade in mig själv och några till i bilen och körde mot Sollentuna.

Söndagen blev lagom seg. Låg kvar i sängen i en evighet och försökte övertala Micke att stanna där hela dagen. Men ack det var förgäves. Så jag pendeltågade mig hemåt, duschade och drog på mig mjukisdressen och slängde mig i soffan för att ÄNTLIGEN få se på det sistaste avsnittet at Desperet Houswife. Åh så bra det var. På kvällen knackade det på dörren och där stog PV:n med en halv tårta i famnen. Så det blev en snabb fika och sedan åkte vi hem till en Kalle och såg på världens sämsta film.

Igår så skulle jag egentligen haft redovosning men den blev inställd så jag och Micke åkte till IKEA och åt lunch och strisade runt där en stund. Sen var det tid för mig att bege mig hemåt mot Uppsala igen. Väl hemma kändes det tomt. Så för att inte tänka för många saknadstankar cyklade jag iväg och gick på ett medelpass. Mycket duktigt av mig :).

Idag har jag bakat bröd och lagat en helt jättegod fisksoppa, jag kommer bli en riktigt bra husmor en vacker dag. Nu ska jag ta tag i min hemtenta som jag har förnekat hela dagen.
Ta hand om er.


like a rainbow around my heart.

Det finns dom som aldrig blir nöjda. Människor som hela tiden söker nya tillfredställelser och som tror att ägodelar ska göra dem lyckliga. Sen finns det som som inser att ingenting betyder någonting om du inte kan älska eller bli älskad. Människor som helt enkelt nöjer sig med det näst bästa så länge de får dela det med någon.

ursäkta min grova generalisering, men du vet att det är sant ;).

Jag hade seminarium i morse, i två timmar diskuterade vi homosexuella mäns relationer, manlig och kvinnlig erotik, hurvida s/m kanske kan vara en helt okej grej och på vilket sätt språket är maskulint normgivande. Mycket intressant kan jag lova. Sen promenerade jag hem men älsklingen i luren och njöt av höstsolen som värmde min bleka nos. Väl hemma tog jag det sista som fanns kvar av min helt fantastiskt goda korvgryta.
Det slog mig att vi har blivit som en liten familj alla vi som bor i korridoren. Känns inte alls speciellt bra att jag måste flytta i januari. Förhoppsningsvis blir det ju bara till nästa port, men vi får se. Efter lite socialiserande i köket blev jag jättetrött och tog mig en tupplur. När jag vaknade med nya krafter tog jag tag i min to-do lista för dagen och ringde bland annat till studentstaden för att felänmäla mitt just nu mycket äckliga handfat. Det är stopp i avloppet och jag drar mig verkligen för att behöva andvända det. Huäh.
Jag har även pluggat lite, eller jag öppnade åtminstånde böckerna och skrev en rubrik och två meningar i mitt anteckningsblock. Sen kom Karin och frågade jag om jag ville ha middag, och vem tackar nej till färdiglagad fläskfilégryta? Inte jag iaf..

Jag har funderat på att slinga håret. Typ mörkblond/guld/röda slingor, eller nått. Ska ta och ringa Emma och höra vad hon tycker, sen återsår bara att skrapa ihop lite slantar vilket förmodligen blir det svåraste biten.

Nu ska jag hänge mig till "Den mörka kontinenten" och kvinnors sjukdommar och sjukdomsförklaringar unger 1900-talets början. Wooopie.

Fred ut mina vänner.

if you care for me.

Min blixt visit i förorten blev bra på alla sätt och vis. Fick chansen att träffa min så gott som nästanmamma Marie, gosade med hundarna, hade en underbar kväll med mina girls. Och sist men inte minst så fick jag det jag önskade mig mest av allt. You make me whole.

Spenderade eftermiddagen i skolan tillsammans med SVJ och en Åsa. Vi skulle diskutera frågorna inför seminariet imorgon, och vi gled in på minst sagt intressanta sidospår. Dessa underbart härliga människor slutar aldrig att förvåna mig. Det är faktiskt förvånadsvärt upplyftande att diskutera homosexualitets historia och s/m på ett allvarligt vardagligt sätt.

Snart ska jag ta och bygga lite mat på vår nya spis :). Underligt vad glad man kan bli över något så banalt som en ny spis. En som inte exploderar eller själv bestämmer temperaturen på ugnen. Sen ska jag nog masa mig iväg till friskis och skaka av mig lite muskelpsänningar.

Kärlek och respekt till alla jag känner.

got you under my skin.

Det gör mig sprallig och fnittrig att snön fortfarande ligger kvar. Det känns nästan som att någon hörde min önskan om snö och stjärnklara nätter. Jag går långa omvägar i uppsala bara för att få andras in lite mer vinterluft. Nu är det bara en sak till jag önskar mig..

Ur högtalarna dånar Ella Fitzgerald som för övrigt kan vara det bästa jazzsångerskan ever.
It's those foolish things that reminde me of you.

Jag trillade av en händelse in på en rätt tjusig fest igår. Fia som bor i korridoren hade en kompis som skulle dit och som ville ha sällskap så jag snoffsade till mig. En stund senare blandades det drinkar för fullt i min bästa prickiga klänning och högklackat. Festen var i ett studenhem med något fint namn som jag inte minns. Men vad jag däremot minns är att takhöjden var ungefär min tredubbla längd. Helt sanslöst. Vid tvåtiden var jag tillbaka i min trygga korridor, då blev det nudelsession med Karin. Imorse vaknade jag helt av mig själv, känns som hundra år sedan.

Kvällens citat uttalades av Louise: If you can't ceep the gas in you as, don't go to friskis!
Det myntades i ett sammanhang om väderspänningar på friskis och svettis.


Ikväll blir det nog lite fest med Hanna och Pia, och imorgon kommer världens bästa Elsa hit :D.
Sen på söndag ska Josefine firas med pompa och ståt.
Jag är en mycket upptagen kvinna ;)..

.. Tusen kramar till alla mina vänner.