sömnlöshet
Idag när jag vaknade hade jag en klump av obehag i magen. Den kändes så tung att jag först inte trodde att jag skulle kunna ta mig ur sängen över huvudtaget. Jag ville helst bara ligga kvar där, försvinna och inte finnas. Men bäst som jag låg där och funderade över min ovilja att börja dagen kom jag på varför den här hemska klumpen låg där och svaplade i magen.
1. Tentaångest, såklart. Men ända sättet att bli av med den är att pallra mig upp och ta mig igenom dagen. Det ordnar sig nog, och flunkar jag så är det ett senare problem.
2. Smärta i hjärtat. Efter en natt i ilska, tårar, oförstående, upplysning, skratt, värme och en hel massa andra känslor som jag inte kan namnet på känner jag mig som.. Ja jag vet faktiskt inte. Tom och uppfylld på samma gång.
Tentan är det bara att göra, det får väl gå åt helvete om det nödvändigtvis måste. Och lilla hjärtat får helt enkelt vänta ett tag till med att bli omplåstrat. Bara fortsätt slå, du-dunk, du-dunk, du-dunk. Snart ska jag stanna upp och lyssna, snart snart snart.
Nu måste jag göra mig klar, tentafrukost på Wayn's med Fröken Fästmö :).
Ha en fin dag mina vänner, ta hand om varandra.
att minnas
Men det är stora förändringar på gång. Lilla familjen ska flytta vilket egentligen bara är toppenbra. Finns liksom ingen anledning att bo kvar i ett alldeles för stort radhus när två femtedelar av familjen har byggt bo på annan ort. Det kommer blir bra, men konstigt att aldrig mer få kliva in här och vara hemma.
Igår hjälpte jag och lillasyster mamma med att sortera blend diverse bråte inför flytten. Det var så underbart att äntligen få lägga vantarna på gamla ärvda smycken och andra prylar. Som jag har längtat. Tusen fina minnen sök upp i mitt sinne, alla ting hade liksom ett eget. Hur jag som liten brukade älska att titta i mammas smyckeskrin och bestämma vad som skulle bli mitt en dag.
Idag ska jag hjälpa pappa med att köra lite grejer till loppisen, som för övrigt kan vara Sveriges bästa. Sen blir det väl påsklunch och till kvällen lite häng med Bella och Frida. Underbart :).
Imorgon måste jag verkligen ta tag i mig själv och börja plugga, tenta på tosdag..
Ta hand om varandra.
projekt liv
Jag har under en längre tid, låt oss säga iaf ett halvår, haft en längtan efter att få plantera. Mest vad som helst i allmänhet med kryddor i synnerhet. Så för ett par veckrosedan, en sådan där pseudovårdag, var jag och Naima på Plantagen och andades in vårlukt och gick loss blant diverse plantor. Och då passade jag på att köpa med mig lite fröpåsar. Väl hemma sprudlade jag av kreativitet så jag tillverkade små krukor av konservburkar och silkespapper.
Det började grå nästan på en gång och lyckan var total.
say what?!
Sa jag att våren var på väg?
Oh, färlåt mig..
Rättelse: Våren är INTE på väg. God damn it!
När jag och Bella slog upp ögonen idag och kikade ut genom förnstret höll vi båda på att falla omkull. Helt sjukt mycket snö! Vad hände egentligen? Det ska jag tala om för er mina vänner, det här är vad som händer när vi inte värnar om miljön. Global warming är vad det är. Hua.
Annars då? Jotack bra. Vaknade lite för tidigt idag, men det gör liksom inte så mycket. Håller på och påsktvättar, måste få serveringkläderna rena och fräsha inför kvällens Hjortron. Det är med skräckblandad förtjusning som jag släpar mig ner till nationen i eftermiddag. Time för revanch.
Ha en fin dag mina vänner, ta hand om varandra!
skyndar mig långsamt
Jag klarade första tentan också. Kändes skönt att kunna släppa den oron, äntligen. Har haft en liten men ack så skavande knut i magen ända sedan jag klev ut ur aulan den där dagen som känns som en evighet sedan.
Våren är på väg till Uppsala och jag känner att jag börjar leva lite mer för varje dag som går. I takt med att knopparna blir allt fetare, tussilagon kikar fram och solen värmer allt mer tar jag djupare andetag och fyller lungorna med vårluft. Så att jag dagar som denna, när snöblandat regn piskar min nakna hud, kan blunda och tänka på solen, fåglarna och allt det gröna som komma skall. Åh vad jag längtar.
Ikväll kommer Isabellbell hit på besök. Ska blir skönt att få lite uppdateringar om allt som pågår hemma i förorten. Det var så pinsamt länge sedan jag var där, och då menar jag verkligen där. Snabbvisiter för att panikplugga med mamma räknas inte riktigt. Saknar er så jag går sönder lite på insidan mina töser. Glöm aldrig det!
Nu är snart tet i min enorma kopp slut, ska ta och lägga mig i sängen och läsa lite i Guldkompassen. Jag älskar att återupptäcka den totala och uppfyllande glädjen i att läsa en bra bok. Att ta bort TVn var det bästa jag gjort på länge.
Ta hand om varandra.