nattlig obeslutsamhet
Jag sitter och håller mig för pannan. Det liksom hetter på insidan av all överansträngning. Jag försöker tvinga mig själv att inse att jag förmodligen inte kommer få ut något mer, iaf inget sansat och vettigt, just ikväll/natt. Det blir bara kortslutning hela tiden. Jag tappar bort mig och måste börja om. Inte helt effektivt. Saken är den att jag håller på med sista frågan på tentan, det känns så nära men oh så långt borta tills jag kan lägga det här bakom mig. Jag saknar en sekundärtext och troligen en av de skönlitterära böckerna. Så egentligen är det lönlöst att försöka pressa fram någonting användbart i nuläget. Så vad göra? Klä av mig, rensa sängen och sova? Kommer allt koffein att tillåta mitt trötta huvud att koppla bort verkligheten en stund?
För övrigt så tror jag faktiskt inte att jag någonsin har bloggat så här mycket. Ever. Inte på så kort tid iaf.
Måste dock ge mig själv lite cred för en faktiskt helt bra analys av könsroller i klassiska folksagor.
- Bra jobbat fåret! Verkligen, du är överträffat dig själv en skvätt.
- Åh, tackar så mycket. En rodnar lite. Fast jag vet att du har rätt.
- Vi har alltid rätt kära du.
För övrigt så tror jag faktiskt inte att jag någonsin har bloggat så här mycket. Ever. Inte på så kort tid iaf.
Måste dock ge mig själv lite cred för en faktiskt helt bra analys av könsroller i klassiska folksagor.
- Bra jobbat fåret! Verkligen, du är överträffat dig själv en skvätt.
- Åh, tackar så mycket. En rodnar lite. Fast jag vet att du har rätt.
- Vi har alltid rätt kära du.
Så här känner jag mig i huvudet..
God natt mina älskade vänner.
God natt mina älskade vänner.
saknad
Åh, alldeles för en stund sedan ringde min telefon. Bäst som jag höll på att förbereda mig inför morgondagens seminarium. Det var min älskade mickan som ringde från tajlandet :). Så fantastiskt underbart att få höra hennes röst igen, tösan har ju varit ute och flängt sedan oktober eller nått. Det här ska jag leva på ända till hon och frugan kommer hem igen.
Åter till pluggandet,
ta hand om er mina vänner.
Åter till pluggandet,
ta hand om er mina vänner.
färgstarkt
Idag är det tisdag, en dag när himlen hänger grå och trist över Uppsala, en dag då jag mer än någonsin längtar efter våren. På vägen hem från skolan stannade jag och köpte mig lite färg. Tulpander i mängder och en kruka med krokus. Väl hemma lagade jag en alldeles utsökt lunch. Babyspenat, avocado, apelsin, ett grönt äpple och så stekt choritzo till det. Delish :).
bröst
Jag såg precis en dokumentär på TV4 om bröst. Om kvinnor som upplever att de är fula, avskyvärda och okvinnliga bara just för att de har små bröst, eller inga bröst alls. Det gjorde ont i hela mig, jag kände så starkt för alla dessa kvinnor som vaknar varje dag och ser sig själva i spegeln, hatar det dom ser och är beredda att göra nästan vad som helst för att förändra det. Vad är det som har hänt? Vad är det som får dessa fantstiskt vackra kvinnor att nedvärdera sig själva på det viset?
Personligen, skulle jag mer än gärna ha en något mer lätthanterlig byst. En som inte svämmar över, eller är benägen att poppa ut lite närsom bara för att det inte finns vettiga behåar (för en vettig summa pengar) som passar alla oss som har mer än en D kupa. Tänk vilken frihet att kunna välja kläder utan att behöva gå upp tre storlekar bara för att dom satans tuttarna ska få plats. Jag hör själv hur löjligt det låter. Jag vet att mina tankar inte är speciellt mycket bättre än det som kvinnorna i dokumentären delade med sig av. Men jag vill ändå tro att jag har kommit lite längre. För jag vänder inte bort blicken när jag ser mig själv i spegeln. Jag ler istället, och älskar det jag ser. För trots att det hänger lite överallt, att mina lår är fulla av skrattgropar och magen är täckt av små fina bristningar som en påföljd av snabb viktökning (som en överraskande effekt av p-piller) så är jag helt okej.
En utan kvinnorna, som hade fött och ammat två barn, mådde så dåligt att hon inte ville lämna sin lägenhet. Hon grät varje gång hon var tvungen att vistas bland folk på egen hand. Men hon fann, och jag måste säga att jag är grymt imponerad, en lysande väg ut ur sin självdestruktiva livsstil. Hon besökte en kvinna i NY som fotograferade kvinnor med skev självbild. Kvinnor som led av anorwxi, bullemi, förlorat ett eller båda brösten i bröstcancer och som alla avskydde sina kroppar. Genom att fotografera dem, och lyfta fram det vackra och sensuella hos var och en av dem hjälpte hon dem att finna en inre frid. Och det verkade sannerligen som att det fungerade. Det gjorde mig glad, och lugn.
Så det här med bröst. Jag önskar verkligen att alla kvinnor som inte tycker att de duger, vare sig det handlar om små ärtor eller genmanipulerade vattenmeloner, kan finna ett sätt att acceptera sig själva. För ni är verkligen vackra precis som ni är. Fram för tuttig mångfald :).
Om jag skulle ta och skriva lite på den däringa hemtentan.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Personligen, skulle jag mer än gärna ha en något mer lätthanterlig byst. En som inte svämmar över, eller är benägen att poppa ut lite närsom bara för att det inte finns vettiga behåar (för en vettig summa pengar) som passar alla oss som har mer än en D kupa. Tänk vilken frihet att kunna välja kläder utan att behöva gå upp tre storlekar bara för att dom satans tuttarna ska få plats. Jag hör själv hur löjligt det låter. Jag vet att mina tankar inte är speciellt mycket bättre än det som kvinnorna i dokumentären delade med sig av. Men jag vill ändå tro att jag har kommit lite längre. För jag vänder inte bort blicken när jag ser mig själv i spegeln. Jag ler istället, och älskar det jag ser. För trots att det hänger lite överallt, att mina lår är fulla av skrattgropar och magen är täckt av små fina bristningar som en påföljd av snabb viktökning (som en överraskande effekt av p-piller) så är jag helt okej.
En utan kvinnorna, som hade fött och ammat två barn, mådde så dåligt att hon inte ville lämna sin lägenhet. Hon grät varje gång hon var tvungen att vistas bland folk på egen hand. Men hon fann, och jag måste säga att jag är grymt imponerad, en lysande väg ut ur sin självdestruktiva livsstil. Hon besökte en kvinna i NY som fotograferade kvinnor med skev självbild. Kvinnor som led av anorwxi, bullemi, förlorat ett eller båda brösten i bröstcancer och som alla avskydde sina kroppar. Genom att fotografera dem, och lyfta fram det vackra och sensuella hos var och en av dem hjälpte hon dem att finna en inre frid. Och det verkade sannerligen som att det fungerade. Det gjorde mig glad, och lugn.
Så det här med bröst. Jag önskar verkligen att alla kvinnor som inte tycker att de duger, vare sig det handlar om små ärtor eller genmanipulerade vattenmeloner, kan finna ett sätt att acceptera sig själva. För ni är verkligen vackra precis som ni är. Fram för tuttig mångfald :).
Om jag skulle ta och skriva lite på den däringa hemtentan.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
dressed up
Jag håller på och skriver på en hemtenta, eftersom jag missade salstentan pågrund av den där hemska urinvägsinfektionen. Och i vanlig ordning så blir jag expert på att hitta på en massa andra viktiga, och betydligt roligare saker att göra förutom att plugga. Idag har jag till exempel städat i köket, diskat annonym disk, trotts att det inte är min köksvecka. Och alldeles nu sitter jag i min fantastiskt underbara nya klänning som jag fyndade på gina förra veckan. Ett riktigt kap för 99:-.
Har provat diverse assesoarer och skor till för att få en liten paus från allt vad den inskrivne läsaren och hjältestrategier heter.
Men nu är det nog visst dags för lite lunch tror jag.
Har provat diverse assesoarer och skor till för att få en liten paus från allt vad den inskrivne läsaren och hjältestrategier heter.
Men nu är det nog visst dags för lite lunch tror jag.
maaaaaaaaaaaaaah
Jag tror att jag håller på att bli g a l e n, v a n s i n n i g ja helt enkelt h y s t e r i s k. Det verkar nämligen som att jaghar lyckats med att radera ut mer än två tredjedelar av mitt musikbibliotek när jag skulle flytta över musiken till iTunes mappen. MITT LIV! BARA BORTA!
Jag dör en smula, kom och krama mig!
januarisol
Jag vaknade idag, av att jag trillade ur sängen. Där låg jag på golvet, alldeles naken på det kalla golvet och fattade ingenting. Jag tänkte "var är jag, vad är det för dag, varför ligger jag här?" . Så jag kravlade mig upp i sängen igen och sträckte mig efter mobilen för att undersöka saken. Den var den 20 januari, söndag, och klockan hade inte ens slagit nio. Toppen, faktiskt alldeles underbart tänkte jag då. Efter en stund såg jag solen kika fram runt knuten på ett av husen här på Studentvägen. Den värmde min vinterbleka nos och gjorde mig glad ända ut i tårna.
För några dagar sedan, när regnet piskade mot ansiktet och jag helst av allt bara hade veltat stanna i sängen så gick jag förbi blommsterbutiken uppe vid Folkes. Där sålde dom tulpaner för 29 kronor. Jag tassade genast in, chansade på att jag hade slantar på kortet och köpte mig en buket med rosa alldeles knoppiga tuplaner. Idag, slog dom ut :).
Nu ska jag äta lite frukost med Nilla, sen ska jag nog ta mig en liten och väldigt lugn promenad ut i solskenet.
Ha en underbar dag mina vänner,
ta hand om varandra!
och det rycker i kroppen
Av min alldeles utmärkta och fantastiska vän Elias har jag fått en hel playlist med låtar som han samlat ihop efter din resa till Sydafrika och Zanzibar. Och det är två av låtarna som bara är helt underbara. jag lyssnar på dom om och om igen, låter fötterna trippa runt och ha sitt eget liv och så sjunger jag med fastäm jag inte har den blekaste aning om vad dom säger. Splended :).
Marlaw - Marlaw
Tenniscoats - Baidaba bimba
För övrigt så har jag gått och dragit på mig kanske den jobbigaste jävla infektionen i mitt liv. Urinvägsinfektionen Alban tyckte att det var läga att hälsa på just som jag ska till att avsluta höstterminens studier med redovisningar och tenta. Underbart, bara helt förbannat underbart att jag har så ont att jag håller på att bli vansinnig av att inte få sova ordentligt. Och inte nog med det, av penicillinet har jag blivit förkyld med tillhörande feber. Jag skulle inte vilja säga att jag är på mitt bästa humör just nu. Ber så hemskt mycket om ursäkt för eventuella spydigheter eller gnäll-sessions.
Jag håller på att leta lägenhet också. Jag trodde inte att verkligheten skulle komma över mig så pass snart. Men jag börjar faktiskt tröttna på korridorslivet. Trotts att jag verkligen värnar och känner för mina kära korridorare som en liten familj. Men det är hetl enkelt tid för mig att ta nästa steg ut i vuxenlivet. Jag vill ha ett eget kök att stöka ner i, där ingen anonym disk dyker upp, där jag slipper skriva arg-snälla lappar var och varannan vecka om att sopsorteringen måste tömmas eller att det saknas diverse köksprylar.
Älskade studentvägen..
Nästa vecka, på tisdag, börjar min nya termin på lärarprogrammet. Språk och matematik för förskola och tidiga skolår. Jag ser verkligen, helt på riktigt, fram emot att få sätta igång med det. Jag längtar tillbaka till ILU's trygga byggnad, till det lagom långa promenaderna dit och hem. Och så är det spännande med lite nya ansikten.
Lilla hjärtat pickar och mår bra. Det sjunger faktiskt. Det var länge sedan jag mådde så här bra, och var så här lugn. Jag har glad att det finns någon som får det att slå lite fortare. Jag är stolt över att jag har lyckats växa så pass mycket i mig själv att jag inte panikar över att allt det jag känner kanske inte är besvarat. Jag är liksom så underligt lugn. Och nöjd :).
Nu ska jag lägga mig i sängen, läsa lite och förmodligen kommer jag somna och få boken på näsan. Men det är liksom värt det. Sen tänker jag sova tills jag vaknar imorgon. Ingen jävla väckarklocka ska få avbryta min sömn. Troligtvis kommer jag ju vakna tidigt iaf. 1, herr städgubbe kommer i morgon och han verkligen älskar att smälla upp dörren till städskrubben i min dörr. 2, byggarbetare är ett morgonpiggt folkslag och det är tydligen jätteviktigt att låta som allra mest mellan halv åtta och tio på morgonen.
God natt, sov gott och ta hand om varandra!
Marlaw - Marlaw
Tenniscoats - Baidaba bimba
För övrigt så har jag gått och dragit på mig kanske den jobbigaste jävla infektionen i mitt liv. Urinvägsinfektionen Alban tyckte att det var läga att hälsa på just som jag ska till att avsluta höstterminens studier med redovisningar och tenta. Underbart, bara helt förbannat underbart att jag har så ont att jag håller på att bli vansinnig av att inte få sova ordentligt. Och inte nog med det, av penicillinet har jag blivit förkyld med tillhörande feber. Jag skulle inte vilja säga att jag är på mitt bästa humör just nu. Ber så hemskt mycket om ursäkt för eventuella spydigheter eller gnäll-sessions.
Jag håller på att leta lägenhet också. Jag trodde inte att verkligheten skulle komma över mig så pass snart. Men jag börjar faktiskt tröttna på korridorslivet. Trotts att jag verkligen värnar och känner för mina kära korridorare som en liten familj. Men det är hetl enkelt tid för mig att ta nästa steg ut i vuxenlivet. Jag vill ha ett eget kök att stöka ner i, där ingen anonym disk dyker upp, där jag slipper skriva arg-snälla lappar var och varannan vecka om att sopsorteringen måste tömmas eller att det saknas diverse köksprylar.
Älskade studentvägen..
Nästa vecka, på tisdag, börjar min nya termin på lärarprogrammet. Språk och matematik för förskola och tidiga skolår. Jag ser verkligen, helt på riktigt, fram emot att få sätta igång med det. Jag längtar tillbaka till ILU's trygga byggnad, till det lagom långa promenaderna dit och hem. Och så är det spännande med lite nya ansikten.
Lilla hjärtat pickar och mår bra. Det sjunger faktiskt. Det var länge sedan jag mådde så här bra, och var så här lugn. Jag har glad att det finns någon som får det att slå lite fortare. Jag är stolt över att jag har lyckats växa så pass mycket i mig själv att jag inte panikar över att allt det jag känner kanske inte är besvarat. Jag är liksom så underligt lugn. Och nöjd :).
Nu ska jag lägga mig i sängen, läsa lite och förmodligen kommer jag somna och få boken på näsan. Men det är liksom värt det. Sen tänker jag sova tills jag vaknar imorgon. Ingen jävla väckarklocka ska få avbryta min sömn. Troligtvis kommer jag ju vakna tidigt iaf. 1, herr städgubbe kommer i morgon och han verkligen älskar att smälla upp dörren till städskrubben i min dörr. 2, byggarbetare är ett morgonpiggt folkslag och det är tydligen jätteviktigt att låta som allra mest mellan halv åtta och tio på morgonen.
God natt, sov gott och ta hand om varandra!
hemkomst
Det blir lätt lite förvirrat när jag ska tala om hemma. Hemma är ju både Uppsala och radhuset i Väsby, men på lite olika sätt. Här, i Uppsala, har jag mitt liv precis just nu. Här har jag mitt eget hushåll, visserligen delat med mina älskade korridorare, men ändå. Det är liksom mitt. Hos mor och far i förorten är det på ett konstigt sätt också hemma. Fast kanske mer för att jag har mina rötter där. Fram tills bara för ett och ett halv år sedan( ohmigod, kan det verkligen vara så länge sen?) så var det hela min värld. Konstigt nog tog det inte mer än en månad eller två att känna sig hemma i en ny stad, bland helt främmande människor och vanor.
Nu är jag hur som helst hemma igen, i mitt rum på Studentvägen. Och det är helt obeskrivligt skönt att vara tillbaka. Jag gav till ett litet lyckotjut när jag och Ludde rullande in i Uppsala igår eftermiddag. Jag fylldes av ett underligt lugn, och när jag till slut fick lägga mig i sängen, min alldeles egna helt underbart sköna säng, slappnade jag verkligen av. Den här fantastiska känslan förstärktes till och med ännu mer av att jag inte var ensam i sängen. Jag somnade lugn och lycklig i ett par armar som jag helst vill ha runt min vinterfrusna kropp alltid och hela tiden.
Vintern, den kom iaf. Hela gatan utanför mitt fönster är täckt av snö. Underbar, vit och kall snö. I dessa fruktansvärt gråa och mörka tider hjälper snön det lilla dagsljus som finns på traven.
Vaknade av en hemsk väckarklocka idag. Baby skulle upp och jobba, så vi släpade oss upp klockan strax efter åtta. Efter en lagom njutningsfull frukost och en lång hejdå-kyss bokade jag en tid i tvättstugan. Drog fram lilla Rut och sydde upp/in lite kläder, gjorde klar en födelsedagspresent till Märta. Myste i köket tillsammans med en oförskämt brun Elias, städade lite, gick till Folkes, hjälpte Anna med att få in dom otroligt praktiska sänglådorna (som både jag och jenny har under våra respektive sängar) i hennes bil, åt lyx-varmkorvs lunch med Elias, promenerade med Jenny, lagade kalops och nu sitter jag här. Ska snart återgå till att läsa klart SVJ, av Roald Dahl. Sen funderar jag faktiskt på att lägga mig tidigt ikväll. Konstigt att man mår så mycket bättre av att sova just på natten och vara vaken på dagen, medan det är ljust :).
Puss och kärlek till alla mina vänner.
Ta hand om varandra!
Nu är jag hur som helst hemma igen, i mitt rum på Studentvägen. Och det är helt obeskrivligt skönt att vara tillbaka. Jag gav till ett litet lyckotjut när jag och Ludde rullande in i Uppsala igår eftermiddag. Jag fylldes av ett underligt lugn, och när jag till slut fick lägga mig i sängen, min alldeles egna helt underbart sköna säng, slappnade jag verkligen av. Den här fantastiska känslan förstärktes till och med ännu mer av att jag inte var ensam i sängen. Jag somnade lugn och lycklig i ett par armar som jag helst vill ha runt min vinterfrusna kropp alltid och hela tiden.
Vintern, den kom iaf. Hela gatan utanför mitt fönster är täckt av snö. Underbar, vit och kall snö. I dessa fruktansvärt gråa och mörka tider hjälper snön det lilla dagsljus som finns på traven.
Vaknade av en hemsk väckarklocka idag. Baby skulle upp och jobba, så vi släpade oss upp klockan strax efter åtta. Efter en lagom njutningsfull frukost och en lång hejdå-kyss bokade jag en tid i tvättstugan. Drog fram lilla Rut och sydde upp/in lite kläder, gjorde klar en födelsedagspresent till Märta. Myste i köket tillsammans med en oförskämt brun Elias, städade lite, gick till Folkes, hjälpte Anna med att få in dom otroligt praktiska sänglådorna (som både jag och jenny har under våra respektive sängar) i hennes bil, åt lyx-varmkorvs lunch med Elias, promenerade med Jenny, lagade kalops och nu sitter jag här. Ska snart återgå till att läsa klart SVJ, av Roald Dahl. Sen funderar jag faktiskt på att lägga mig tidigt ikväll. Konstigt att man mår så mycket bättre av att sova just på natten och vara vaken på dagen, medan det är ljust :).
Puss och kärlek till alla mina vänner.
Ta hand om varandra!