ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Av min alldeles utmärkta och fantastiska vän Elias har jag fått en hel playlist med låtar som han samlat ihop efter din resa till Sydafrika och Zanzibar. Och det är två av låtarna som bara är helt underbara. jag lyssnar på dom om och om igen, låter fötterna trippa runt och ha sitt eget liv och så sjunger jag med fastäm jag inte har den blekaste aning om vad dom säger. Splended :).

Marlaw - Marlaw
Tenniscoats - Baidaba bimba


För övrigt så har jag gått och dragit på mig kanske den jobbigaste jävla infektionen i mitt liv. Urinvägsinfektionen Alban tyckte att det var läga att hälsa på just som jag ska till att avsluta höstterminens studier med redovisningar och tenta. Underbart, bara helt förbannat underbart att jag har så ont att jag håller på att bli vansinnig av att inte få sova ordentligt. Och inte nog med det, av penicillinet har jag blivit förkyld med tillhörande feber. Jag skulle inte vilja säga att jag är på mitt bästa humör just nu. Ber så hemskt mycket om ursäkt för eventuella spydigheter eller gnäll-sessions.

Jag håller på att leta lägenhet också. Jag trodde inte att verkligheten skulle komma över mig så pass snart. Men jag börjar faktiskt tröttna på korridorslivet. Trotts att jag verkligen värnar och känner för mina kära korridorare som en liten familj. Men det är hetl enkelt tid för mig att ta nästa steg ut i vuxenlivet. Jag vill ha ett eget kök att stöka ner i, där ingen anonym disk dyker upp, där jag slipper skriva arg-snälla lappar var och varannan vecka om att sopsorteringen måste tömmas eller att det saknas diverse köksprylar.



Nästa vecka, på tisdag, börjar min nya termin på lärarprogrammet. Språk och matematik för förskola och tidiga skolår. Jag ser verkligen, helt på riktigt, fram emot att få sätta igång med det. Jag längtar tillbaka till ILU's trygga byggnad, till det lagom långa promenaderna dit och hem. Och så är det spännande med lite nya ansikten.

Lilla hjärtat pickar och mår bra. Det sjunger faktiskt. Det var länge sedan jag mådde så här bra, och var så här lugn. Jag har glad att det finns någon som får det att slå lite fortare. Jag är stolt över att jag har lyckats växa så pass mycket i mig själv att jag inte panikar över att allt det jag känner kanske inte är besvarat. Jag är liksom så underligt lugn. Och nöjd :).

Nu ska jag lägga mig i sängen, läsa lite och förmodligen kommer jag somna och få boken på näsan. Men det är liksom värt det. Sen tänker jag sova tills jag vaknar imorgon. Ingen jävla väckarklocka ska få avbryta min sömn. Troligtvis kommer jag ju vakna tidigt iaf. 1, herr städgubbe kommer i morgon och han verkligen älskar att smälla upp dörren till städskrubben i min dörr. 2, byggarbetare är ett morgonpiggt folkslag och det är tydligen jätteviktigt att låta som allra mest mellan halv åtta och tio på morgonen. 

God natt, sov gott och ta hand om varandra!