ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mitt konto på Lunarstorm är borta. Det finns inte mer. Inte trodde jag väl någonsin att jag skulle bli ledsen och få tårar i ögonen över en sådan sak. Men då trodde jag ju heller inte att detta skulle inträffa. Finns det någon som förstår vidden av det här?! Sex-sju år av mitt liv dokumenterat i dagböcker och gästboksinlägg är borta. För all framtid.

Nu tänker jag definitivt gå och gömma mig, fälla en tår eller två och tycka synd om mig själv en stund.
Hej då.

Det som igår kändes som en toppen idé, gå upp kl sex och ta en morgonpromenad, kändes idag som världens sämsta påhitt. Men envisa och stolta som både jag och kusinen är släpade vi oss upp ur sängen och tog en rask promenad upp till Stabby och sen hem. Min plan var att äta frukost och sen sätta igång med pluggandet, för my lord vad mycket jag har hatt göra idag. Men när vi kom hem hade jag fortfarande sömngrus i ögonen. Så när Johanna hade gått till skolan, bäddade jag ner mig i soffan och sov en stund till. Underbart :). Så nu, efter en liten tupplur och en kopp kaffe känner jag mig nästan till och med som en människa.

Smärtan i hjärtat har dämpat sig lite, som att den har försatts i ett viloläge. Det välbekanta vakuumet har trätt in. Och det är nog bra, för jag har inte riktigt tid att gråta och gömma mig under täcket. Det händer så mycket just nu, både roliga och mindre roliga saker. Födelsedagar ska avverkas (inklusive min egen) och seminarieuppgifter ska skrivas. Där i melllan ska jag åka till Lidköping med brudarna och försöka hinna med att träffa alla underbara vänner här i Uppsala som jag ser alldeles för sällan.

Nu ska jag göra upp en pluggplan.
Ha en underbar dag mina vänner, och ta hand om varandra.