ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Sunday the 21:e August - avslagen but alive.

 [15:16] Som en pendel i ständig och oändlig rörelse skiftar jag mellan att vara deprimerad av den om nätterna påtagliga ensamheten, och att vara upp över mina små öron kär i livet. Lika snabbt som låtarna på playlisten byter av varandra ändrar jag sinnesstämning. Jag är lika flyktig som livet självt, och allt för ofta finner jag mig mitt uppe i en vild jakt efter närhetssubstitut.

Men som en parallellt löpande lina med mitt fragila jag, finns en Maria Olebark som är törstig på livet och står så rak i ryggen att inte ens drakar kan få mig att falla till marken. Den här superhjältinnan betvivlar att någon av manligt kön någonsin kommer förstå sig på den kvinnliga mekanismen som döljer sig bakom muren av sockersöta leenden och ett par glittrande ögon. Som en olöslig ekvation står jag framför varje ny pojke och skapar förvirring och frustration. Inte minst för mig själv.