när något bara känns
Jag är bara så trött. I kroppen för att det har varit en hektisk och slitsam dag i cafét. Alldeles för mycket disk, kaos utan struktur och för lite tid att sitta ner och andas. I huvudet för att för många tunga frågetecken slåss om utrymme och svar. Det gör mig vansinnig att det inte är upp till mig att komma med svaren. Jag kan bara vänta. Jag hatar att vänta.
Jag är trött på att vänta, trött på att prata. Jag vill bara att allt ska ordna sig, lösa sig av sig självt. Utan att jag måste lägga ner tid, energi och tankekraft på att agera pedagogiskt och förstående.
Håll bara om mig.
melankoli?
Det är väntans tider för den lilla fröken m. Jag väntar på att skolan ska börja, väntar på att det ska bli helg, väntar på pengar, väntar på hösten. Känns som att livet hamnat i ett pausläge, and me no like. Detta viloläge gör mig rastlös till tusen. Och lite stressad till och med. För jag har så mycket som borde göras, men likt ett rådjur som bländas av strålkastarna på en bil står jag helt stilla. Ser hur allt rusar förbi omkring mig, vet att jag borde förflytta mig men känner mig helt oförmögen att ens blinka.
Min mamma sa för inte länge sedan att även bra saker, som vanligtvis gör en glad kan förvandlas till obehagliga måsten. "För många plus blir tillslut bara en massa minus ". Hon är så klok min lilla mamma, för det är precis så det känns. Inte hela tiden men ändå ganska ofta.
nu ska jag hoppa in i duschen, bege mig till nationen och vara en god nationsmedlem. Idag finner ni mig i Maj´s café fram till klockan 18.00. Sen tänker jag gå hem och bädda ner mig i soffan, vänta på att kusinvitamin kommer hem och lägga mig tidigt.
Ge mig en kram, och kanske en puss i pannan för jag känner mig lite liten just nu.
Och ta hand om varnadra.
slitna toppar
Jag längtar tillbaka till Uppsala varje dag. Saknar alla er som gör min stad till den bästa platsen i världen. Jag vill att skolan ska börja så att jag kan få lite struktur på min vardag. Och framför allt vill jag att det ska bli höst. Men det säger jag bara i smyg så att ingen hör. För som ständigt klagande svensk får en inte längta bort från sommaren, den är ju så förbaskat kort. Men iaf. Jag vill ha mössor, vantar och halsduk. Fina höstkappor och rosiga kinder.
Ta hand om varandra mina älskade.
önskan
Så för den som vill ge mig något som jag verkligen kommer bli glad för, något som kommer finnas med mig en lång tid framöver, är just den skivan ett hett tips :).
Nu ska jag återgå till divanen och slöglo på TV medan regnet öser ner utanför fönstret.
Ta hand om varandra.