kvicksand

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Så med det ordspråket drar jag slutsatsen att jag har haft förbannat roligt sen jag skrev sist. För det känns som igår. Barcelona är numer ett varmt och underbart minne. En vecka i tryckande hetta, med sand i skorna och överkonsumtion av chips, vatten och frukt. Min syster är en underbar resekompanjon, trots att vi inte delar mitt intresse för faschinerande arkitektur ;). Jag kommer definitivt återvända till denna makalösa stad.

Så vad hände då egentligen där nere? Jo, jag sak sammafatta det i en lista.
  • Hotellet var perfekt. Med ljuvlig och gratis luftkonditionering, safetybox på rummer, lyxig frukostbuffé och tillgång till internet. Dock var en i personalen märkligt onintresserad av att förmedla bra service.
  • Det var varmt, nästan för varmt men vi lyckades överleva. Genom att dricka vatten som tokiga, söka skydd i skuggan och sola förnuftigt kom vi hem utan att ha blivit uttorkade eller brända.
  • Vi träffade en allt för utom trevlig man. En helt vanlig solig dag på vän ner till stranden tyckte fann han det lämpligt att visa sin äckliga penis för resten av världen. Yes ladies ant gents, vi träffade en livs levande blottare. Mindra angenämt. Men vi lyckades överleva även detta.
  • La Sagrada Familia, vilken himla grej! Jag stod stum utanför den mest spektakulära byggnad jag någonsin sett. Gaudí visste vad han gjorde helt enkelt. Vi tog oss upp i ett av tornen och fick se staden breda ut sig under oss. Magiskt.
  • Vi shoppade oss näst intill medvetslösa en dag på La Rambla. Galet, det fanns ingen hejd på spexandet på stans mesta shoppingata. Diverse underliga djur i burar, en hamster för 4€, levande statyer oh en marknad helt i min och systers smak. Gjorde mitt livs bästa "impulsköp", en ny tatoo :).
  • Vi fnissade oss kissnödiga på alla dessa lustiga asiatiska/orientaliska bazarer som verkade ligga på varenda gata. sjukt var mycket skröp och spännande prylar som söljs för en mindra slant.
  • Vi levde mer eller mindre på chips, vatten, läsk och en variant av grekisksallad (som vi för övrigt snickrade ihop helt själva på hotellrummet) efter som syster är lite knepig med maten. Men hey, det blev mer pengar över till roligare saker.
  • Slutligen hade vi båda sjukt mycket hemlängtan. Trotts att jag gillar att resa, upptäcka och bekanta mig med nya ställen och kulturer, så är hemma alltid bäst.
Så, äntligen hemma i underbara sommarsveriga håller jag på att smälta bort. Den här värmen, jag är helt enkelt imte gjord för en temperatur över 25 grader. Men jag vill verkligen inte vara ursvensk och klaga över att sommaren tycks ha tagit ett uppåttjack. För i mörka triska november kommer jag längta tillbaka och minnas att det var en helt perfekt sommar. Så jag gör mitt bästa för att hålla min. Tacka gudarna för luftkonditioneringen i mamma och pappas sovrum!

Nu ska jag försöka avrunda den här dagen, dock misstänker jag att jag kommer vrida och vända mig i sängen eftersom det är så satans varmt inne i gästrummet.

God natt mina vänner.
Glöm inte att njuta av sommaren.

alone, not lonely

Jag gick på bio igår, helt ensam. By myself, solo, alena, utan sällskap. Och det var något alldeles extra. Jag fick ju som sagt en biobiljett som tack för att jag skänkte blod till bättre behövande. Och senare på kvällen kände jag den välbekanta tristessen komma krypande. Så jag tänkte "jag skulle ju faktiskt kunna gå på bio" . Och så gjorde jag det. På vägen dit började jag ångra mig. Överallt såg jag människor, sällskap av vänner som skrattade och log och njöt av privilegiet av att vara tillsammans. Plötsligt kändes det här med att våga vara ensam och göra saker helt på egen hand ganska dumt. Tänk om folk inne i biosalongen skulle titta konstigt på mig? "Kolla, den där tjejen sitter ju helt ensam. Hon kanske inte har några vänner?". Men sen sa jag till mig själv på skarpen. Gud, så löjligt Maria! Du är en vuxen, självständig kvinna som vill gå på bio. Och eftersom alla verkar vara upptagna med annat just ikväll så får du gå själv. Dessutom slipper du dela med dig av popcornen och läsken. Så jag fortsatte min promenad mot biosalongen. Väl vid biljettkassan inträffade ändå en rätt roligt pinsam grej.

Tjej i kassan - Hej vad kan jag hjälpa dig med?
Jag - Jo jag undrar om det finns några biljetter till Narnia kvar?
Tjej i kassan - Jorå, blir längstbak i mitten bra?
Jag - Det blir perfekt.
Tjej i kassan - Ja då blir det två hundra kronor tack.
Jag - VA!? Men hur är det möjligt?!
Tjej i kassan - (Stirrar ganska förvånad på mig)
Jag - Två hundra kronor, det kan inte stämma. Filmen har väl redan haft premiär? (Man kan ju undra om jag tyckte att det hade varit ett rimligt pris att betala för en biljett om filmen hade haft premiär just den här TORSDAGSkvällen..) Men jag har bara en sån här (räcker fram min biocheck), hur mycket blir det då?
Tjej i kassan - Ja men då blir det bara hundra kronor.
Jag - Men jag ska ju bara ha EN biljett!
Tjej i kassan - Jaha! Gud förlåt, jag bara antog att du skulle ha två biljetter.

Tillslut, efter att mitt självförtroende som stark och självständig hade fått sig en rejäl törn, ett rejält mått av förvirring och nervösa skratt satte jag mig tillrätta i en lagom bekväm biostol. Med popcornen och en stor läsk i högsta hugg njöt jag i stora drag av en alldeles fantastisk film. Jag skrattade högt för mig själv flera gånger.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Slötitta lite på TV och sen sova tidigt. Imorgon blir det förhoppningsvis en liten middag i mitt kök, men gamla godingar från tiden i Maj´s café. Sen på söndag återvänder jag till Väsby. På nått konstigt vis saknar jag förorten. Eller egentligen saknar jag väl vännerna där. Så nästa vecka ska jag göra allt vad jag kan för att umgås och ta igen förlorad tid. Underbart.

Trevlig helg, ta hand om varandra.

ge blod, ge liv

Det är slöa dagar som passerar framför mina ögon. Jag sover längre än vanligt (inget uppe med tuppen här inte), tar allt i ett ultrarapidtempo, äter när jag är hungrig och ligger vaken sent och läser diverse slaskiga pocketböcker. Jag tror bestämt att det kallas semester, eller kanske sommarlov för min del.


Men en mindre trevlig effekt av denna oerhört slöa tillvaro är att jag blir en aningens rastlös. Stundvis känns det som att jag skulle kunna klättra på väggarna i brist på stimulerande aktivitet. Idag blev jag tillsist så uttråkad att jag tog mig ner till blodcentralen och skänkte ett par deciliter blod. Gratis fika och en biobiljett, inte helt fel :).


Nu har jag flyttat också! Bor numer i en alldeles underbar lägenhet i luthagen. Ingen mer irritation över grabben under som alltid envisades med att pumpa på med hög musik dygnet runt. Ingen mer uppgivenhet över ett nerslaskat kök, en oorganiserad kul, en smutsig spis eller sopor som luktar gammalt kadaver. Nu mer är det bara me, myself and I. Än har inte saknaden av lilla stora familjen slagit rot ordentligt. Men jag skulle tro att så fort höstterminen sätter igång så kommer det slå mig hur mycket jag saknar korridorslivet. Med sporadiska testunder, spelkvällar, gemensam matlagning och aldrig mer än fyra steg till närmsta tröstande famn.


Om tretton dagar lämnar jag landet. Då drar jag och världens finaste pyttesyster till Spanien, till Barcelona. Vi ska njuta av sol, bad, spexiga drinkar och lite blygsam shopping. Vi ska turista och med egna ögon uppleva den fantastiska Gaudís magiska byggnader och kreationer. Vi ska dra ner på tempot ytterligare och bara leva. Åh vad jag längtar!

Nu ska jag nog ta mig en bok och fördriva lite tid i skuggan.
Ta hand om varandra, älskade vänner.