ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag gick på bio igår, helt ensam. By myself, solo, alena, utan sällskap. Och det var något alldeles extra. Jag fick ju som sagt en biobiljett som tack för att jag skänkte blod till bättre behövande. Och senare på kvällen kände jag den välbekanta tristessen komma krypande. Så jag tänkte "jag skulle ju faktiskt kunna gå på bio" . Och så gjorde jag det. På vägen dit började jag ångra mig. Överallt såg jag människor, sällskap av vänner som skrattade och log och njöt av privilegiet av att vara tillsammans. Plötsligt kändes det här med att våga vara ensam och göra saker helt på egen hand ganska dumt. Tänk om folk inne i biosalongen skulle titta konstigt på mig? "Kolla, den där tjejen sitter ju helt ensam. Hon kanske inte har några vänner?". Men sen sa jag till mig själv på skarpen. Gud, så löjligt Maria! Du är en vuxen, självständig kvinna som vill gå på bio. Och eftersom alla verkar vara upptagna med annat just ikväll så får du gå själv. Dessutom slipper du dela med dig av popcornen och läsken. Så jag fortsatte min promenad mot biosalongen. Väl vid biljettkassan inträffade ändå en rätt roligt pinsam grej.

Tjej i kassan - Hej vad kan jag hjälpa dig med?
Jag - Jo jag undrar om det finns några biljetter till Narnia kvar?
Tjej i kassan - Jorå, blir längstbak i mitten bra?
Jag - Det blir perfekt.
Tjej i kassan - Ja då blir det två hundra kronor tack.
Jag - VA!? Men hur är det möjligt?!
Tjej i kassan - (Stirrar ganska förvånad på mig)
Jag - Två hundra kronor, det kan inte stämma. Filmen har väl redan haft premiär? (Man kan ju undra om jag tyckte att det hade varit ett rimligt pris att betala för en biljett om filmen hade haft premiär just den här TORSDAGSkvällen..) Men jag har bara en sån här (räcker fram min biocheck), hur mycket blir det då?
Tjej i kassan - Ja men då blir det bara hundra kronor.
Jag - Men jag ska ju bara ha EN biljett!
Tjej i kassan - Jaha! Gud förlåt, jag bara antog att du skulle ha två biljetter.

Tillslut, efter att mitt självförtroende som stark och självständig hade fått sig en rejäl törn, ett rejält mått av förvirring och nervösa skratt satte jag mig tillrätta i en lagom bekväm biostol. Med popcornen och en stor läsk i högsta hugg njöt jag i stora drag av en alldeles fantastisk film. Jag skrattade högt för mig själv flera gånger.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Slötitta lite på TV och sen sova tidigt. Imorgon blir det förhoppningsvis en liten middag i mitt kök, men gamla godingar från tiden i Maj´s café. Sen på söndag återvänder jag till Väsby. På nått konstigt vis saknar jag förorten. Eller egentligen saknar jag väl vännerna där. Så nästa vecka ska jag göra allt vad jag kan för att umgås och ta igen förlorad tid. Underbart.

Trevlig helg, ta hand om varandra.