och vinnaren är
Till dig Jenny, min älskade vän, du gör mig stolt på riktigt.
Så här i slutet av dagen känner jag mig ändå rätt nöjd med det jag åstadkommit. Sov visserligen lite längre än jag hade tänkt, men vad gör det om hundra år? Liten promenad med kusinen i vintersolen följt av uppdatering vid köksbordet gjorde mig peppad att sätta igång med pluggandet. Nu kan jag stryka en och en halv utav punkterna på to-do-listan. Imorgon väntar en morgonpromenad, mera plugg, lite nyårsmiddag och sen tidigt i säng för att sedan göra samma procedur på torsdag.
Nu ska jag dricka lite ingefärsdekokt och sen sova.
God natt mina vänner, ta hand om varandra.
att återvända
Jag är tillbaka, i ett frostbitet och isande kallt Uppsala. När jag igår eftermiddag rullade in över Uppsalaslätten , och såg dagens sista solstrålar förvandla världen till en guldglittrig skatt slog mitt hjärta några extra slag. Det är alltid lika skönt att komma hit, att komma hem. I synnerhet när jag hade bilen full av nya prylar från IKEA som jag längtat efter att få packa upp och leka med. Nu mer har jag inte endast två gafflar och åtta knivar, utan åtta gafflar och en hel drös knivar. Jag har även fått upp en lampa i hallen (tack pappa), införskaffat ett durkslag så jag slipper bränna mig på pastavattnet och en massa annat smått och gått.
Jag har tappat mina ord, min inspiration till att skriva. Men alldeles snart kommer jag gå in i en hemsk pluggkoma, och då kommer lusten att skriva säkerligen att infinna sig. För det är alltid vid de tillfällen när jag inte borde skriva som jag inte vill göra något annat förutom det. Att skriva.
Nu ska jag ta och steka lite pyttipanna och ägg.
Ta hand om er mina vänner.
vaniljnedstämdhet
Jag vaknade idag av att två små gråsparvar hade möte utanför mitt fönster. Jag låg en stund och lyssnade på hur de verkade samtala med varandra. De lät glada och uppspelta, nästan som att de skvallrade. När jag kikade ut genom fönstret för att ta mig en titt på de små krabaterna såg jag att solen hade behagat att visa sig. Äntligen! Först blev jag glad och tänkte att jag skulle ta mig en långpromenad i skogen. Men sen gjorde sig förkyldningen påmind. Febertermometern sa mig att jag gjorde bäst i att stanna inne idag. Damnit, så himla typiskt på nått vis. Jag har längtat efter och saknat solljus så mycket att det nästan gjort ont i kroppen. Och när jag väl ges chansen att ladda mina solceller säger immunförsvaret ifrån. Så jag får nog helt enkelt nöja mig med att sitta i sängen och titta ut på det vackra vädret.
Jullov mina vänner, denna tid av förväntan och vila. Kanske för alla andra, men för lilla fröken m innebär det mest plugg och planering inför vårterminen. Planen är att stanna i ett tomt Uppsala över julafton för att jobba på Stadsmissionen, alternativt Upplands Nation, för att sedan återvända till förorten på i mellandagarna. Nyårsafton ger mig som vanligt beslutsångest och jag känner mest för att gömma mig. En lightversion av nedstämdhet har slagit ro i min kropp. Det är egentligen ganska löjligt, och det vet jag. Men i lugntet före stormen känner jag mig rastlös och lite ensam. Inte för att jag egentligen är det, ensam alltså, men jag saknar en famn att försvinna in i och någon som kan sjunga mig milda sånger.
Tid för te, jag önskar att jag hade köpt honung igår.
Ta hand om varandra.
nytt läge
Så nu sitter jag vid skrivbordet, med levande ljus som belysning och en kopp te. Ska strax ta och fortsätta med den sista lektionsplaneringen som faktiskt ser ut att bli riktigt bra. Jag önskar fortfarande att det fanns ett sätt att vrida fram tiden en smula. Men jag ska ta mig igenom det här, with a little help from my friends (och mamma).
Ta hand om varandra.