att rusa fram i ultrarapid

Vakna tidigt av att solen lyser in och gör mig glad i hela kroppen. Ta långa promenader i skogen, lyssna på fåglarna som verkar lyriska över ljuset och känna doften av grönt. Cykla genom Uppsala till toner som värmer på insidan. Ömsom gråta, ömsom skratta både av lycka och smärta i hjärtat. Kaffe på balkongen hos Naima, ungerbara änglatös. Mysa i köket med lilla (läs stora) familjen, älska korridorslivet. Irritera mig röd i hela ansiktet över samma lilla (läs stora igen) familj när det slarvas i köket. Senare gråta glädjetårar för att de är så underbara och verkligen tar hand om mig när jag ligger på marken och kippar efter luft, omsluten av mörker och ensamhet. Bli uppluft och omfamnad, få hjälp att andas. Stortrivas med att ha långa och förtrogna samtal med Fröken Fästmö om livet, läraryrket och relationer.

Mitt liv går i hundraåttio kilometer i timmen, och samtidigt så är jag verkligen närvarande precis hela tiden. Att rusa fram i ultrarapid, det är vad jag gör. Jag saknar många, och önskar att jag kunde få lite fler timmar per dygn eller ett par extra dagar varje vecka. Så att jag kan hinna med att träffa fler, ringa mer och helt enkelt värna om alla er som jag inte ser så ofta.

Hjärtat känns som att det är omslutet av ett tjockt lager bomull, eller rnågot annat som tystar ner och isolerar. Fast på ett ganska behagligt och bra sätt. Jag är nöjd med att inte känna som mycket alls just nu.

Ta hand om er mina älsklingar, tänker på er!

att befinna sig i ett ingenting

Jag känner mig underligt tom på insidan. Allt det där sprudlande glada är som bortblåst. Allt det som blev sagt igår, men kanske mest det som inta blev sagt, har karvat ett stor hål på insidan av mig. Urhålkad och utslagen ligger jag på marken och kippar efter luft, längtar efter värmen som försvann. Kom tillbaka till mig.

Men jag är inte ensam. Runt omkring mig finns det änglar som torkar mina tårar och viskar i mitt öra att allt kommer ordna sig Maria. Jag vet verkligen inte vad jag hade tagit mig till utan er. Tack.

Jag vann på triss idag, 75 :-. Jag ska nog lösa in den mot tre nya,  kanske vinner jag storkovan. Det sägs ju att har man otur i kärlek har man tur i pengar. Men risk för att låta pretto vill jag nog ändå påstå att jag mycket hellre har tur i kärlek.

Jag drar mig tillbaka ett tag nu, slickar mina sår och väntar på att allt det onda ska försvinna.
Ta hand om varandra!

kaffe i solen och en ängel vid min sida

igår var det en alldeles underbar dag, från morgon till kväll. Jag vaknade ganska tidigt, vid sju, till en grådaskig himmel och släpade mig in i duschen. Men när jag kom ut ur duschen såg jag att solen kikade fram bakom ett utan husen på Studentvägen. Och då var det som att något vaknade inuti mig. Jag piffade till mig en aning och cyklade iväg till skolan, fylld av en lyckokänsla som jag så många gånger förut har haft i magen. Jag improviserade mig igenom ett seminarium för att sedan cykla in till stan och uträtta lite viktiga ärenden. När jag tog mig en promenad längst ån värmde solen min vinterbleka nos och jag blev genast vääääldigt sugen på kaffe i solen. Och just som jag tänkte det, fick jag ett sms av en ängel. Naima hade tänkt exakt samma tanke så det bestämdes att vi skulle dricka kaffe på hennes helt underbara balkong i hennes om möjligt ännu mer underbara lägenhet. Så jag sprang mina ärenden och begav mig hem till min nyfunna prinsessa. Kaffe, choklad och sol och jag älskar mitt liv.

Därefter cyklade jag hem, tog på mig träningskl'der och begar mig ut på en runda i skogen. sprang tills jag inte kände benen längre. När jag kom hem hade jag fått ett hemskt sött mms av lilla Anders som ville ha hjälp att styra upp en alla hjärtansdag middag. Så jag tipsade om att göra snittar på tunnbröd fyllt med creamchees, pepparrot, salt, äpple, rökt lax och ruccola. Till huvudrätt kom vi fram till att en paj med bladspenat, vitlök och fetaost skulle passa bra.


Alla hjärtansdag ja. Vet inte riktigt hur jag känner för den kommande dagen, eller hur jag ska tackla allt det som jag känner och inte känner. Jag vet ju inte ens vad mina aktuella civilstatus är.


Nu har jag precis avslutat min helt fantastiskt uppiggande frukost bestående av sharon, apelsin, vindruvor och mango. Borde verkligen slita mig från datorn nu och klä på mig, börjar kvart över tio.


Ha en underbar dag, det ska jag ha :).


är det inte bara alldeles underbart

Klockan någon gång efter ett i natt fick jag uppleva hur det måste kännas när hjärtat stannar. Jag stod och pillade med väckarklockan för att försäkra mig om att inte sova bort min tvätt-tid följande morgon när jag hör ett ljud som jag aldrig aldrig aldrig vill höra igen. Brandlarmet hade gått av och det var sannerligen det värsta jag har hört. Ett par förvirrade minuter av att klä på sig och möta upp med resten av korridoren följde där efter. Sen fick vi vackert stå nere på gatan tills nån vänlig gubbe kom och stängde av skiten. Ryktet gick om att det var ugnen på våning fyra som hade utlöst det hela.

Klockan kvart i nio ringde väckarklockan, det kändes helt overkligt. Jag fick verkligen tvinga upp mina ögonlock och slänga benen över sängkanten för att inte falla tillbaka in i djup bekymmerslös sömn. Bekymmerslöshet ja, hett erftertraktat för min del just nu. Fast egetnligen är det väl inte så farligt. Jag är nog bara inte helt van vid att hjärtat ömmar och att gå och vänta på något som jag inte kan styra över.

Idag ska jag jobba på Norrlands, i öl-baren :). Ska faktiskt bli rätt så kul. Och imorgon är det körkonsert i Domkyrkan, underbart.

Ha en underbar helg mina älskade vänner!