ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Klockan någon gång efter ett i natt fick jag uppleva hur det måste kännas när hjärtat stannar. Jag stod och pillade med väckarklockan för att försäkra mig om att inte sova bort min tvätt-tid följande morgon när jag hör ett ljud som jag aldrig aldrig aldrig vill höra igen. Brandlarmet hade gått av och det var sannerligen det värsta jag har hört. Ett par förvirrade minuter av att klä på sig och möta upp med resten av korridoren följde där efter. Sen fick vi vackert stå nere på gatan tills nån vänlig gubbe kom och stängde av skiten. Ryktet gick om att det var ugnen på våning fyra som hade utlöst det hela.

Klockan kvart i nio ringde väckarklockan, det kändes helt overkligt. Jag fick verkligen tvinga upp mina ögonlock och slänga benen över sängkanten för att inte falla tillbaka in i djup bekymmerslös sömn. Bekymmerslöshet ja, hett erftertraktat för min del just nu. Fast egetnligen är det väl inte så farligt. Jag är nog bara inte helt van vid att hjärtat ömmar och att gå och vänta på något som jag inte kan styra över.

Idag ska jag jobba på Norrlands, i öl-baren :). Ska faktiskt bli rätt så kul. Och imorgon är det körkonsert i Domkyrkan, underbart.

Ha en underbar helg mina älskade vänner!