skyndar mig långsamt
Idag sa jag upp mitt studentrum här på Studentvägen. Jag har äntligen fått tag på en lägenhet, visserligen ett andrahandskontrakt som bara räcker ett halvår men det känns helt klart värt det. Till sommaren lämnar jag korridorslivet bakom mig för en tid och flyttar till Luthagen. Närmare till skolan och betydligt närmare till mitt ljus Naima. Och trots att jag nästan är lite bostadslös, eftersom jag bara har garanterad bostad fram till januari eller något i den stilen, så känns det bra. Förträffligt faktiskt :).
Jag klarade första tentan också. Kändes skönt att kunna släppa den oron, äntligen. Har haft en liten men ack så skavande knut i magen ända sedan jag klev ut ur aulan den där dagen som känns som en evighet sedan.
Våren är på väg till Uppsala och jag känner att jag börjar leva lite mer för varje dag som går. I takt med att knopparna blir allt fetare, tussilagon kikar fram och solen värmer allt mer tar jag djupare andetag och fyller lungorna med vårluft. Så att jag dagar som denna, när snöblandat regn piskar min nakna hud, kan blunda och tänka på solen, fåglarna och allt det gröna som komma skall. Åh vad jag längtar.
Ikväll kommer Isabellbell hit på besök. Ska blir skönt att få lite uppdateringar om allt som pågår hemma i förorten. Det var så pinsamt länge sedan jag var där, och då menar jag verkligen där. Snabbvisiter för att panikplugga med mamma räknas inte riktigt. Saknar er så jag går sönder lite på insidan mina töser. Glöm aldrig det!
Nu är snart tet i min enorma kopp slut, ska ta och lägga mig i sängen och läsa lite i Guldkompassen. Jag älskar att återupptäcka den totala och uppfyllande glädjen i att läsa en bra bok. Att ta bort TVn var det bästa jag gjort på länge.
Ta hand om varandra.
Jag klarade första tentan också. Kändes skönt att kunna släppa den oron, äntligen. Har haft en liten men ack så skavande knut i magen ända sedan jag klev ut ur aulan den där dagen som känns som en evighet sedan.
Våren är på väg till Uppsala och jag känner att jag börjar leva lite mer för varje dag som går. I takt med att knopparna blir allt fetare, tussilagon kikar fram och solen värmer allt mer tar jag djupare andetag och fyller lungorna med vårluft. Så att jag dagar som denna, när snöblandat regn piskar min nakna hud, kan blunda och tänka på solen, fåglarna och allt det gröna som komma skall. Åh vad jag längtar.
Ikväll kommer Isabellbell hit på besök. Ska blir skönt att få lite uppdateringar om allt som pågår hemma i förorten. Det var så pinsamt länge sedan jag var där, och då menar jag verkligen där. Snabbvisiter för att panikplugga med mamma räknas inte riktigt. Saknar er så jag går sönder lite på insidan mina töser. Glöm aldrig det!
Nu är snart tet i min enorma kopp slut, ska ta och lägga mig i sängen och läsa lite i Guldkompassen. Jag älskar att återupptäcka den totala och uppfyllande glädjen i att läsa en bra bok. Att ta bort TVn var det bästa jag gjort på länge.
Ta hand om varandra.
Kommentarer
Trackback