tidsmaskinen
det stinker från en pissoar och jag hör hur några pratar "jag älskar mitt meningslösa liv, hur är ditt liv?" och dom svarar "äh jag är glad att bo i stockholm".
I ett försök att hitta inspiration till att plugga satte jag på en gammal favorit i min CD-spelare sent i går kväll. Introt kastade mig tillbaka i tiden, till högstadiet och känslor av vemod blandat med kärlek till livet. Jag blev fjorton år igen och insåg plötsligt hur långt jag har kommit. Jag är fortfarande samma blåögda maria fast ändå inte. Mitt öga är mer kritiskt granskande än förr och jag står stadigt med båda fötterna mot asfalten. Jag längtar inte längre till något bättre utan är ganska tillfreds med livet jag lever just nu. Lars Winnerbäck var nog en utav de största bidraganse faktorerna till min tonårsrevolt mot mig själv och min omgivning. Jag upptäckre en värld utav ord med genomslagskraft, att poesi kan bli politik och att jag faktiskt inte måste tycka som jag borde.
Nästa destination i min tidmaskin blev med hjälp av min hjältinna Robyn och hennes Don´t stop the music. Den skivan tog mig tillbaka till cykelsemester på gotland 2003 tillsammans med Elsa, Love och Pocke. Sommaren när jag hade lånat ut mitt hjärta till en gosse som senare på höstkanten krossade det totalt och lämnade mig kvar med tårar, desperation och avsky. Men låt nummer fyra på den skivan satte ord på precis allt som jag kände för den grabben. Just då iaf. Den hösten gick det upp för mig att det är jag, och enbart jag, som kan ta kontroll över mitt liv. Det är upp till mig hur pass nära en människa får gå.
Musiken har varit min livboj genom livets stormiga perioder. Den har satt ord på sånt som känns svårt, genom musiken har jag uppmärksammat sånt som jag inte tidigare lagt märket till. Till exempel bidrog herr timbuktu till att jag fick MVG i internationella relationer genom sin låt "Dynamit" som handlade om Bofors skandalen.
Idag är himlen över uppsala helt mjölkig, precis som det bli när man häller vatten i ett glas som det har varit mjölk i och det ligger kvar lite mjölk i botten. Vi kallade det för spökvatten när jag gick på lågstadiet.
Dagens fråga: vilket är ditt favoritord från dagis?
I ett försök att hitta inspiration till att plugga satte jag på en gammal favorit i min CD-spelare sent i går kväll. Introt kastade mig tillbaka i tiden, till högstadiet och känslor av vemod blandat med kärlek till livet. Jag blev fjorton år igen och insåg plötsligt hur långt jag har kommit. Jag är fortfarande samma blåögda maria fast ändå inte. Mitt öga är mer kritiskt granskande än förr och jag står stadigt med båda fötterna mot asfalten. Jag längtar inte längre till något bättre utan är ganska tillfreds med livet jag lever just nu. Lars Winnerbäck var nog en utav de största bidraganse faktorerna till min tonårsrevolt mot mig själv och min omgivning. Jag upptäckre en värld utav ord med genomslagskraft, att poesi kan bli politik och att jag faktiskt inte måste tycka som jag borde.
Nästa destination i min tidmaskin blev med hjälp av min hjältinna Robyn och hennes Don´t stop the music. Den skivan tog mig tillbaka till cykelsemester på gotland 2003 tillsammans med Elsa, Love och Pocke. Sommaren när jag hade lånat ut mitt hjärta till en gosse som senare på höstkanten krossade det totalt och lämnade mig kvar med tårar, desperation och avsky. Men låt nummer fyra på den skivan satte ord på precis allt som jag kände för den grabben. Just då iaf. Den hösten gick det upp för mig att det är jag, och enbart jag, som kan ta kontroll över mitt liv. Det är upp till mig hur pass nära en människa får gå.
Musiken har varit min livboj genom livets stormiga perioder. Den har satt ord på sånt som känns svårt, genom musiken har jag uppmärksammat sånt som jag inte tidigare lagt märket till. Till exempel bidrog herr timbuktu till att jag fick MVG i internationella relationer genom sin låt "Dynamit" som handlade om Bofors skandalen.
Idag är himlen över uppsala helt mjölkig, precis som det bli när man häller vatten i ett glas som det har varit mjölk i och det ligger kvar lite mjölk i botten. Vi kallade det för spökvatten när jag gick på lågstadiet.
Dagens fråga: vilket är ditt favoritord från dagis?
Kommentarer
Trackback