ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag kommer förmodligen aldrig någonsin att bli stor. Min plan för idag var att dra i väg på ett plaskpass på Svettis och sen komma hem och ta i tu med allt som jag har skjutit framför mig i, tja vad ska vi säga, iaf två veckor. men gjorde jag det? well, inte riktigt.
Mitt rum är ju iaf bra mycket trevligare sen jag plockade ihop all smutstvätt och drog fram vårat monster till centraldammsugare och hade ihjäl alla mina röda dammråttor. Jag bäddade till och med rent i sängen, stor applåd till mig (klapp, klapp, klapp).

Steg nummer två var att boka tid i tvättstugan. För alla er som känner till min hysteriska fobi för just tvättstugor förstår säkert att jag var tvungen att uppbringa en hel del mod för att ta tag i detta. Jag får ont i magen så fort jag måste gå ner där. För vi vet ju alla att det bor elakingar och hemskheter nere i tvättstugor. hur som helst så gjorde jag det, och allt gick vägen.

Ja, så var det mitt mission nummer tre då, plugg... harkel.. jag frågar mig varför det ska vara så fruktansvärt svårt att bara ta tag i det. För så fort jag har beslutat mig för att göra något åt saken så känns allt annat så otroligt mycket mer intressant. Typ rensa ur avloppet i duschen, städa ur skafferiet i köket, granska mitt ansikte i spegeln efter eventuella deffekter and so on.
Och nu sitter jag ju här, har till och med insett att det är helt fantastiskt mycket roligare att starta upp en egen blogg än att begrava näsan i Yvonne Hirdmans - Genus om det stabilas föränderliga former.

Ladies and gents, välkomna att ta del av min förvirrade vardag. Enjoy :).