ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag känner mig socialt strandsatt här i mitt uppsalarum. Mina tre vardagsljus har lämnat stan för helgen. En är i amerikat och de andra två är på var sitt håll i Stockholm och planerar konfirmationsläger. Korriodoren känns tom och ensam. Jag håller dörren stängd för att inte bli allt för påmind om att det i princip bara är jag kvar här. Jag borde egentligen inte klaga. Jag har tusen miljarder saker som måste göras inom loppet av en och en halv vecka så den här ensamhetshelgen blir ett ypperligt tillfälle att ta i tu med allt detta. Och förhoppningsvis blir det Billie the vision and the dancers till kvällen.

Nej, nu ska jag återgå till min himla trevliga hemtenta. "Diskutera hur man ur ett lärar- och skolledarperspektiv skulle kunna arbeta med kulturell inkludering för att motverka exkludering", bläääääää.