ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag väcktes tjugo i sju av min skräniga väckarklocka. Jag ville helst bara ignorera och somna omm, sömnen hade mig i ett järngrepp. Men jag tvingade upp mina ögonlock och låg en lång stund och bara blinkade, försökte få kontakt med verkligheten. Tänkte på gårdagen, på det underbara vädret och min underbara Jenny. På skolan och på klasskamraterna. Jag tänkte på hur skönt det var att ha hälften av hemtentan klar, och att jag verkligen måste fixa mitt pass idag. Så efter att ha konstaterat att jag troligen var tillräckligt vaken för att ställa mig upp sparkade jag av min täcket och möttes av den kalla luften utanför det. Ni kanske undrar varför jag över huvudtaget hade ställt klockan på tjugo i sju en fredagsmorgon när jag egentligen är heeeelt ledig? Jo, för att jag har världens bästa storebror som var här och hämtade en bok åt mig som måste trasporteras till Upplands Väsby bibliotek. Thank god for family.


För att få lite liv i min lika trötta mage tassade jag ut i köket. Det alldeles nystädade köket. Jag öppnade mitt skafferi och kylskåp minst tre gånger, utan att hitta vad det var som skulle vara bäst för lilla magen så här tidigt på morgonen. Tillslut gjorde jag en fruktsallad, till senare.

Jag sitter här och känner att hela min kropp är fylld av ett underligt lugn. Som om den fortfarande sov. Jag har inte ont någonstanns, känner ingen ångest eller stress (trotts att jag kanske egentligen borde vara åtminstånde liiite stressad). Utanför mitt fönster slår björken ut, den som det ligger en liten, mycket död, talgoxe begraven under. Och solen skiner över studentvägen, sakta men säkert vaknar studenterna och tar itu med sina liv. Vilket är precis vad jag ska göra nu.

Dagordning:
- ringa studenthälsan X
- ringa norrlandsgårdarna
- fixa pass X
- träffa johan och låna en bok X
- skriva på hemtentan x
- städa rummet (förflyttat till imorgon)
- boka tvättid X

Nu: bädda sängen och ta en liten promenad.
Puss