tillåt mig småle.

Jag satt och tog igen lite skön bloggläsning när jag plöstligt fick syn på den här. Så. Sanslöst. Kul. Dock kan jag ju inte låta bli att tycke väldigt synd om den stackars grabben som bara blir ignorerad av den oförstående pappan. Man ska inte skratta åt barn, åtminstånde inte så att de hör. Men så här i efterhand är det ju fasligt kul ;).

Enjoy.

http://www.youtube.com/watch?v=kfYNhqPtiDk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback