ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Andas in. Andas in. Andas in. Andas in. Oj ja och andas ut också. Vi vill ju inte koldioxidförgiftas. Precis så här känns det just nu. Jag har så många bollar (varför just bollar? jag kan ju inte ens jonglera) i luften att jag glömmer bort att andas ordentligt. Men tro nu för all del inte att detta är en nedstämd klagosång, nej nej nej nej nej. För jag verkligen älskar det här. Varje sekund njuter jag och jag önskar att det aldrig ska ta slut.

Jag vill redan här varna känsliga läsare för att följande inlägg blir marathon långt. Men jag har fått klagomål på att jag inte uppdaterar tillräckligt ofta. Jag ska bättra mig. Lovar.

För ungefär, ja ska vi säga två och en halv vecka sedan, blev jag medbjuden på bal. Fast till en början förstod jag inte att det var just en bal. Bal som i att man måste (alltså obligatoriskt) ha långklänning och bete sig så där tjusigt och världsvant. Näe, det skedde liksom ett mindre (läs ganska stort) missförstånd. Jag trodde, ända fram till dagen i ära, att jag skulle gå på en vanlig gasque (en finare sittning med middag och partaj). Men så bäst som jag höll på att pilla med Karins hår (som också skulle på fin tillställning) går det upp för mig att vi faktiskt ska gå på samma sittning. Och att det är en BAL. Med LÅNGKLÄNNING. Mah, jag har ingen långklänning. Här utbryter paniken. Men, Karin min hjältinna och lugn som en filbunke fixar med några enklare åtgärder fram sin gamla balklänning. Den satt perfekt. Resten av kvällen förflöt i en rosa dimma av drinkar, vin, inte så god mat men desto bättre sällskap och vacker musik. Det var som att leka prinsessa all over again.

Veckan därefter rusade iväg och fylldes av café, vänner, lite plugg, avsked av mina älskade töser och så lite mys med familjen i förorten. Därefter kom en vecka med alldeles för mycket jobb, en hemsk förkyldning, som inte riktigt har gett med sig ännu, en födelsedag och så en monster helg med servering på Antigås gasquen. Antigås är juristernas påhitt, i samarbete med norrlands nation. När alla andra nationer har sina höstbaler, har norrlands Antigås. Helt sjukt galet mycket folk. Och alkohol. Vilket ledde tille tt smärre kaos ungefär hela kvällen. Men damnit, det var kul. Och inte blev det sämre av att jag hade min älskade Tuss med mig.

Igår var det dags för ännu en servering. Men den här gången var det betydligt mer städat, nästintill snustorrt. Det var tydligen någon akademikerförening, det vill säga ett gäng dammiga akademiker som tycker att det är skandal att ta mer än ett glas vin till maten så här mitt i veckan. Åter igen, jag klagar inte. Det blev mer tid till umgänge med mina medarbetare (läs bara killar plus Veronika). Efteråt var det mat och dricka. Jag valde att göra en ganska så tidig sorti men slank in på Orvars på vägen ut. Orvars är för er som inte är insatta Norrlands nationspub. Skulle kika om Johan, som också bor på studentvägen, var på väg hem. Det är nämligen punka på min cykel, och det känns ganska ovärt att laga den nu när snön kommer, och eftersom lilla mamma har sagt att jag inte bör gå hem ensam så stannade jag snällt kvar och hjälpte till att stänga. Sedan halkade vi hem tillsammans, skrattandes och konspirerandes i uppsalanatten.

Idag ska jag plugga, jobba och sen plugga lite till. Imorgon är det först jobb, sen skola sen hem. På fredag är jag ledig och ska därför boka bastun för lite förberedelser inför lördagen. För då är det nämligen dags för bal igen :). Den här gången är det underbara Norrlands Nations bal. Men innan det ska jag hjälpa till och preppa inför lördagsfikat. På söndagen är det utflyktsdag, Skansen med Maj´s café.

Jag vet att jag tjatar, men jag älskar den här staden. Och jag älskar mitt liv.
PUSS