tillfällig gäst i ditt liv

Klockan är strax efter tre och jag loggar in på facebook och förväntar mig att något nytt ska ha hänt. Detta trots att jag var inne bara en halvtimme tidigare och tänkte exakt samma sak. Hur uttråkad är jag mån tro?

Fast egentligen är det nog inte tristess utan rastlöshet som driver mig till detta vansinniga facebookande (är det inte underbart hur man kan göra verb av precis allt?). Så här mitt uppe i ett marathon-skrivande av den neverending satans hemtentan behöver jag nog något att pausa med emellanåt. Men oturligt nog verkar jag vara ensam i natten med denna banala form av ångest. Förresten ska jag inte kalla det ångest, det är ett ord som är alldeles för stark. Frustration beskriver bättre den känslan som har slagit rot i magen. Men jag börjar se ljuset, slutet på tunneln, botten på glaset. Fråga tre och fyra är avklarad, och jag är halvvägs igenom en rätt så hyffsad elevtextanalys. Sen är det bara en fråga kvar. WOPIIIIII.

En annan dag ska jag berätta om min och Jennys fantastiskt finstämda kväll tillsammans med världens bästa Jonas Gardell. Det var magiskt, oftattbart och alldeles underbart.








På återseende mina vänner!
P.S En jättebamse kram till lilla Pernilla som har varit modig nog att operera ut sina visdomständer. Tänker på dig hjärtat" D.S

Kommentarer
Postat av: Trollet

Ja, visst modigt av mig! Tänkte faktiskt, när jag låg där i stolen: "Ska jag skita i det här? Så besvärliga är gaddarna ju inte ändå..." Men nu känns det jekligt bra. Åh, va skoj med Jonas Gardell. Hade vart grymt att se. Well well. Lycka till med hemtentaskrivandet. Du är så duktig såå ;) Jag kommer tillbaks imorrn. Då ska du få en bamsekram, och kanske nåt snaskigt från båten. Hehe. Puss!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback