ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Min största och bästa egenskap är förmodligen min förmåga att kunna njuta av alla de små ting som livet erbjuder mig. Jag tillåter mig att stanna upp och andas, känna efter hur lyckan sprider sig i min lilla kropp. Att sitta på balkongen hos mamma och pappa, känna solen mot benen, en ljummen försommarvin i ansiktet med en liten hund i knät kan vara höjden av lycka. Eller att vakna tidigt som satan på morgonen av att mamma tassar förbi för att avnjuta sin frukost på balkongen, och bara ligga kvar i sängen och ömsom somna om ömsom vakna igen av att lillasyster frågar tusen frågor om vad hon ska ha på sig eller vad hon kan få låna. Eller att lyckas lägga en riktigt snygg stämma på en låt som får blodet att rusa runt lite fortare än vanligt. Till och med sådanna trivala saker gör mig lycklig. 

Just nu spelas "Take me or leave me"  (Soundtrack till RENT) i iTunes och jag inser hur mycket jag saknar Jenny som har har lämnat landet för att semestra med sin andra hälft i Egypten. Min tuss, min jennylusss, min partner in crime på Etage. Uppsala är inte det samma utan henne. Skynda dig hem!

Nu ska jag återgå till böckerna, tenta på onsdag. Sen är jag fri och sommarlovet är ett faktum.
Ta hand om varandra.

Lite senare samma dag..
Inför tentan läser jag en bok som heter Tankens mosaik, den handlar om hur jag som blivande pedagog kan göra mina elever till medvetna läsare, att verkligen förstå en läst text benom att praktisera olika strategier. När vi läser gör vi mer eller mindra medvetet inferenser, det kan liknas vid att läsa mellan raderna. I inferenserna lägger vi in våra tidigare erfarenheter om det som texten förmedlar. Vi skapar tankeled och visualiserar bilder i vårt inre. I ett avsnitt av boken tar författarna (Ellen Oliver Keene och Susane Zimmermann) upp ett textexempel som gett dem vissa inferenser.

"Frihet är enligt min mening ett sinnestillstånd och ingenting annat. I tankarna kan man bara vara så fri eller så fången som man bestämmer sig för att vara. Jag är Katherins slav om jag tillåter mig själv att se det så (Katherin är ett barn med tusen olika handikapp och kräver konstant tillsyn och hjälp). Jag kan också betrakta mig som befriad av henne, fri att se på livet att se på ett annorlunda sätt, att älska på ett annat vis. "

När jag läste det stycket gjorde jag en omedelbar inferens till det jag skrev tidigare idag. Jag är lycklig och känner lycka för att väljer det. Jag väljer att se optimistiskt på min tillvaro på samma sätt som jag ibland väljer att vara bitter och cynisk.

Det är sannerligen värt att begrundas, det här med vår fria vilja. Livet blir vad du gör det till, du barfotabarn i livet :).