ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Nyss hemkommen satte jag mig vid datorn och började av en händelse läsa gamla blogginlägg. Det tog inte lång tid innan mina ögon började svämma över och jag gav efter för litervis med känslor som trängts på insidan alldeles för länge. Hjärtesmärta, saknad, separationsångest och mental stress. När luckan väl öppnats var det som en syndaflod bara forsade ur mig, and it's still going strong. Mascara över hela kinderna och jag känner mig lite trasig på insidan. Men klok av gammal erfarenhet vet jag att allt det här jobbiga kommer vara som bortblåst imorgonbitti. Då kommer allt som just nu känns tungt och orubbligt tyckas vara obetydligt och småsint. Jag vet, för det har hänt oh så många gånger. Det blir alltid värre framåt natten sägs det, och jag är nog faktiskt rätt benägen att hålla med. Uppenbarligen.

Annars har jag faktisk haft en på alla sätt och vis bra kväll. Många skratt och nya möten uppe hor Pernilla i Eriksberg. Som ett litet minne från kvällen har jag en hemskt fin fläta på höger sida. Tack Staffan för den :).

Nu tänker jag röja på sängen (varför är den ALLTID fullproppad med prylar?!) och sova tills jag vaknar. Ingen jävla väckarklocka ska få väcka mig imorgon. Ljuvliga lördagsmorgon here i come!

God natt, dröm sött.