cm electus
Tiden går för snabbt. Minuter och timmar förvandlas i ett naffs till dagar, veckor och måndader. Plötsligt har nästan hela höstterminen gått. Alldeles nyss var det löv på träden och nu är det nästan en halv meter snö på min ballkong. Vad tusan hände? Vem tryckte på snabbspolningsknappen?
Jag är på praktik i världens ände. Sigtuna närmare bestämt. Inte för att det är något fel på Sigtuna i sig, men det är förbannat långt bort. I alla fall för den som ska pendla från Uppsala varje dag. Kvart över fem stiger jag upp, hasar in i duschen för att vakna en smula, klär på mig, gör frukost att ta med i väskan och så beger jag mig mot stationen. Det lilla som är positivt med den långa resvägen är att få beskåda de fantastiska soluppgångar som utspelar sig innan åtta på morgonen. När tåget åker mellan Uppsala och Märsta sitter jag vid min fönsterplats (på vänster sida i tågets färdriktning) och ler mot det blyga solen som smyger upp över de frostbeklädda trädtopparna. Det värker i hjärtat, så vacker är det.
Dagarna går i ett. Jag leker fröken och stormtrivs med att förklara skriftlig huvudräkning, mellanled och tiokamrater. Jag läser högt med inlevelse så att eleverna sitter med uppspärrade ögon och så dricker jag äckligt gratiskaffe i lärarrummet. Oftast kommer jag hem sent på eftermiddagen, men vissa dagar (som till exempel idag) trillar jag in vid sju. Då är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter. Men efter en kopp te eller en liten tupplur är jag mer av en människa igen och kan ta tag i plugg, planering och socialt umgänge. Till min stora besvikelse har den sista punkten fått ta obönhörligt mycket stryk pågrund av tidsbrist. Jag tycker inte om när jag måste börja sålla och välja bort roligheter för att ha tid med trista måsten och förplikteser. "Välkommen till vuxenvärlden" sa lilla mamma, och tyvärr har hon nog rätt.
Nu ska diska, för det har jag struntat i att göra i två dagar. Och eftersom jag varken har hustomtar eller hemhjälp så får jag vackert dra på mig mina rosablommiga diskhandskar och ta i tu med eländet.
Kom och ge mig en kram!
P.s jag blev vald till Cm i torsdags, så nu kan jag slappna av en smula. Visserligen har resan knappt påbörjats, men jag är ett steg på väg i rätt riktning i alla fall.