ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag önskar att jag kunde förlytta mig framåt i tiden. Visserligen är jag säkerligen långt ifrån den första människan på jorden som har tänkt den tanken, men ändå. Jag skulle vilja vakna på morgonen den 20 december 2008. Jag skulle ligga kvar i sängen en stund, kanske somna om fem minuter och sen gå upp och göra mig en kopp te. Jag skulle ta med mig tekoppen till den "nya" gröna soffan (tack mamma och pappa Anagrius) och bara sitta där. Känna hur kroppen vaknar och blir varm från insidan för varje klunk te. Jag skulle begrunda den nya lägenheten, kanske ställa mig vid den lilla franska ballkongen och titta ut på ett lagom vintrigt Uppsala och fundera på att ta en morgonpromenad för att sedan snabbt bestämma mig för att stanna inne. Jag skulle minnas den underbart traditionella julavslutning i aulan från gårdagen och fyllas till breden av julstämmning. Kanske ringer jag lilla mamma och pratar strunt, kanske går jag och lägger mig igen. Med all säkerhet skulle jag inte behöva stressa upp mig över VFU-uppgifter eller lektionsplaneringar. Jag skulle inte behöva gå upp i ottan och släpa mig iväg mot tågstationen och trängas med stressade Uppsalabor. Jag skulle inte somna på bussen från Märsta och vakna yrvaken med en känsla av att ha missat min hållplats. Jag längtar till den 20 december helt enkelt.

Men idag är det den 26 november, och jag sitter fast i ett träsk av måsten. Just nu kämpar jag med en lektionsplanering som ska vara klar imorgon bitti då en utav mina lärare från universitetet ska komma och examinera mig. Jag är övertygad om att det kommer gå bra, klassen är ju underbar och jag brinner svenskämnet, det är inte där skon klämmer. Det är allt satans förarbete som egentligen bara är formaliteter som retar mig och skapar en klump av nervositet i magen.

Mitt andra huvudbry är den stundande flytten med ett mycket obestämt datum. Planen var att jag till helgen skulle lämna den ljuvliga lägenheten i Luthagen för att flytta till en alldeles egen lite etta i Flogsta. Men med min vanliga (o)tur strular det sig med uthämtning av nycklar och inflyttningsdatum. Så för tillfället hänger jag lite i limbo, typ. Imorgon ska jag göra ett nytt försök och går det inte vägen har mamma lovat att ryta till och ta bostadsförmedlingen i öronen. Tur att jag har min superhjältinna som kommer till undsättning när min röst/tid inte räcker till.

Hur lite jag än vill så måste jag återgå till lektionsplaneringen, den blir ju tyvärr inte klar av sig själv.
Tills vidare mina vänner, ta hand om varandra.