ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Det är stora och små förändringar på gång i mitt liv
- Jag har fått ett förstahandskontrakt till en helt nybyggt lägenhet. Ett rum och kök, litet med underbart
- Nästa termin tar jag studieuppehåll och riktar all min tid och energi mot älskade Norrlands Nation. Håller på och filar på min ansökan för att åberopa posten som CM (Cafémästare)
- Jag har påbörjat en liten minikarriär som krokimodell
- Om två veckor går jag ut på pratik i åtta veckor

Samntliga punkter på listan ger mig fjärilar i magen. Glada, uppspelta fjärilar som gör mig förväntansfull och lycklig. Jag älskar mitt liv, i synnerhet när jag står inför stora förändringar. Dock har jag ett litet huvudbry. Sedan en tid tillbaka, eller egentligen hela mitt liv, har jag gått och längtat efter barn. Jag är till bredden fyllt av en obeskrivlig längtan efter att på skapa liv. Trots att det kan tyckas vara för tidigt för en 22-åring så finns det verkligen inget som jag önskar så mig så mycket. Hade faktiskt en mycket lustig dröm för ungefär en vecka sedan. Jag och mina vänner firade min 30-års dag. Alla utom jag själv hade blivit jättegamla. Och av mina älskade flickor fick jag ett enormt paket. När jag öppnade det låg där en helt bedårande liten bäbis och sträckte upp armarna mot mig. Jag säger "Men åh! det här var ju verkligen precis vad jag önskade mig!" varpå min vänner säger "Ja, vi vet ju hur gärna du ville ha ett litet barn". Hm, så vad betyder då detta? Att jag inte kommer skaffa barn förens jag blir 30? Att någon av mina vänner kommer agera surrogatmamma? Att jag inte kommer åldras utan alltid se ut som 22?

Stora frågor, och helt utan svar.

Idag ska jag städa, det ut som fan här hemma. Och ikväll vankas det vin och teater tillsammans med eliten från Maj´s café. Imorgon ska jag plugga i stort sett hela dagen, blääääääääääääääääää.

Ta hand om varandra.
PUSS