ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Som en mindre trevlig konsekvens av att jag inte pluggade klart igår kväll innan det var dags för inmundigande av rödvin och god mat följt av karaoke med Tuss, fick jag gå upp innan gryningen idag och göra klart seminarieuppgifterna till dagens seminaruim. Kvart i sex pinglade min väckarklocka och slet mig tillbaka till vaket tillstånd. What a shame, för jag sov så väldigt gott. Men jag satte mig yrvaket upp i min upphöjda säng och gnuggade sömngruset ur ögonen. Två koppar kaffe, en varm dusch och en ofattbart vacker soluppgång senare var jag nästan klar. Och det får duga för den här gången. Livet är för kort för att inte avnjutas till hundra procent, och just nu känns vänner och skratt viktigare än problemlösning i matematikundervisningen. Men du kan vara lugn lilla mamma, jag tar igen det här senare :).

Nu ska jag ta och pallra mig iväg till skolan, bita ihop och inte försöka strypa herr seminarieledare och vara en duktig och engagerad elev.

Livet och lyckan finns närmre än vi tror, oftast bara precis runt hörnet. Glöm inte det.
Puss och kram