ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Jag är förkyld. Igen. Damnit, jag hade ju precis lyckats bli kvitt den förra. Det här gången bor det visserligen inget litet ostämt piano i mitt öra, men det sprakar något fruktansvärt när jag sväljer. Och feber har jag också. Jag har ont i hela kroppen efter allt hostande och nysande. Jag är hemskt tacksam över att jag inte behöver lämna hemmest trygga sfär. Och tur är väl det, för ute är det riktigt runk-väder (runk som i att om jag hade en gungstol skulle jag sitte inne och runga/gunga i den hela dagen, alltså inget snusk).

Jag är hemma hos lilla familjen i Väsby, fast ensam. För mor, far och syster är  soliga Frankrike, resa med kören. Så jag vaktar hundarna och sover i mammas säng. Tycker nog dock att det är dags för dom att komma hem nu, jag vill du vaggad och klappad på. Finns ingen som kan ta hand om en när förkyldningen härjar som mamma kan.

Nu ska jag Bädda ner mig i soffan och kolla på CSI NY och äta grönsaker med dipp, MUMMA.
Ta hand om varandra, PUSS.