ett lyckligt mellanbarns betraktelser av det ljuva livet.

Det är höst nu, riktig uppsalahöst. Vinden sliter tag i lockar och kläder, tar sig in till den bara huden och ger mig rysningar. Regn blandas med snö som får mascaran att rinna i små linjer i ögonvrån. Blöta löv som ger mig träningsvärk i benen, det blir ju så satans halt. Men höstrusket känns oviktigt, det varken berör eller stör. För på insidan sprakar lyckan likt tomtebloss, gnistrar och värmer mitt lilla hjärta. Lyckan över tvåsamheten, vänskap, stunder med kuramysning, stora koppar med hett té. Lyckan över att stå inför en ljus framtid.

At last, my love has come along. My lonely days are over, and life is like a song. At last, the skyes above are blue (även när de egentligen är höstigt gråmulna). My heart was wrapped up in clover, the night I looked at you. I found a dream, that I could speak to. A dream that I can call my own.

Nu tänker jag minsan trottsa stormen utanför dörren och ta mig en romenad. Hämta lite post och lite balklänning.
Ta hand om varandra.