break up second edition
En del saker tar slut innan det ens har fått börja på riktigt. Mitt förhållande med en viss herr Krånglig är slut. Förlorat, passerat, till intet gjort, upplöst. Kanske för alltid, jag vet inte. På något konstigt vis känns det både skönt och samtidigt helt förjävligt smärtsamt. Skönt för att jag slipper gå runt och känna mig otillräcklig. Smärtsamt för att, ja hjärtat är helt enkelt trasigt. Och trots att jag hade det på känn, jag anade onåd, så känner jag mig lämnad och övergiven. Som ett ensamt knytt, liten och rädd.
I lägen som dessa, beskriver musiken det som sker på insidan bäst. Jag har hittat en låt (tack syster) som känns i hela kroppen. Joshua Radins "Fear You Wont Fall" en låt att gråta till.
Diggin a hole & the walls are caving in
behind me, airs gettin thin but im trying
im breathing in, come find me
It hasnt felt like this before. It hasnt felt like home. Before you.
And i know its easy to say, but its harder to feel this way
And i miss you more than i should, than i thought i could,
I cant get my mind off of you.
I lägen som dessa, beskriver musiken det som sker på insidan bäst. Jag har hittat en låt (tack syster) som känns i hela kroppen. Joshua Radins "Fear You Wont Fall" en låt att gråta till.
Diggin a hole & the walls are caving in
behind me, airs gettin thin but im trying
im breathing in, come find me
It hasnt felt like this before. It hasnt felt like home. Before you.
And i know its easy to say, but its harder to feel this way
And i miss you more than i should, than i thought i could,
I cant get my mind off of you.
när något bara känns
När jag är ensam om natten, om det känns som att jag befinner mig i ett stort svart hål utan ljus och värme, då är det tur att det skrivna ordet finns. Det är då jag famlar mig fram till trösterika kommentarer från mamma, syster, nilla, jenny och alla ni andra som lämnar avtryck här. För genom era ord kommer jag tillbaka från ingentinget. På många sätt trivs jag med ensamhet, njuter av stillhet och mitt eget sällskap. Men så här på natten, när ord från ett ganska tyst samtal med en obeslutsam utgång hänger sig kvar i luften, så gör den ont. Ensamheten alltså. Då vill jag kunna lägga huvudet i mammas knä, bli klappad och vyshad. Då längtar jag tillbaka till korridoren och närheten till en tröstande famn.
Jag är bara så trött. I kroppen för att det har varit en hektisk och slitsam dag i cafét. Alldeles för mycket disk, kaos utan struktur och för lite tid att sitta ner och andas. I huvudet för att för många tunga frågetecken slåss om utrymme och svar. Det gör mig vansinnig att det inte är upp till mig att komma med svaren. Jag kan bara vänta. Jag hatar att vänta.
Jag är trött på att vänta, trött på att prata. Jag vill bara att allt ska ordna sig, lösa sig av sig självt. Utan att jag måste lägga ner tid, energi och tankekraft på att agera pedagogiskt och förstående.
Håll bara om mig.
Jag är bara så trött. I kroppen för att det har varit en hektisk och slitsam dag i cafét. Alldeles för mycket disk, kaos utan struktur och för lite tid att sitta ner och andas. I huvudet för att för många tunga frågetecken slåss om utrymme och svar. Det gör mig vansinnig att det inte är upp till mig att komma med svaren. Jag kan bara vänta. Jag hatar att vänta.
Jag är trött på att vänta, trött på att prata. Jag vill bara att allt ska ordna sig, lösa sig av sig självt. Utan att jag måste lägga ner tid, energi och tankekraft på att agera pedagogiskt och förstående.
Håll bara om mig.
melankoli?
Det är väntans tider för den lilla fröken m. Jag väntar på att skolan ska börja, väntar på att det ska bli helg, väntar på pengar, väntar på hösten. Känns som att livet hamnat i ett pausläge, and me no like. Detta viloläge gör mig rastlös till tusen. Och lite stressad till och med. För jag har så mycket som borde göras, men likt ett rådjur som bländas av strålkastarna på en bil står jag helt stilla. Ser hur allt rusar förbi omkring mig, vet att jag borde förflytta mig men känner mig helt oförmögen att ens blinka.
Min mamma sa för inte länge sedan att även bra saker, som vanligtvis gör en glad kan förvandlas till obehagliga måsten. "För många plus blir tillslut bara en massa minus ". Hon är så klok min lilla mamma, för det är precis så det känns. Inte hela tiden men ändå ganska ofta.
nu ska jag hoppa in i duschen, bege mig till nationen och vara en god nationsmedlem. Idag finner ni mig i Maj´s café fram till klockan 18.00. Sen tänker jag gå hem och bädda ner mig i soffan, vänta på att kusinvitamin kommer hem och lägga mig tidigt.
Ge mig en kram, och kanske en puss i pannan för jag känner mig lite liten just nu.
Och ta hand om varnadra.
slitna toppar
Jag vaknar när mamma går till jobbet, byter säng eftersom gästsängen har sönder min rygg och kryper ner med hundrarna. Sover ett par timmar till, dricker te och läser DN. Förundras över alla dåliga nyheter som jag forseras att ta in tillsammans med frukosten, borde det inte finnas fler goda nyheter i världen? Tar en mycket långsam promenad med hundarna och önskar att jag hade mina springskor här. För skogen här hos mamma och pappa är så vacker den här tiden på året. Kanske äter jag lunch, eller så glömmer jag bort det och inser det försent. Drar iväg på äventyr med flickorna från förr och känner kärleken i hela kroppen. När jag kommer hem går det till min glädje ett gammal avsnitt av CSI eller SATC och jag somnar i TV-soffan. Och sen börjar det om igen.
Jag längtar tillbaka till Uppsala varje dag. Saknar alla er som gör min stad till den bästa platsen i världen. Jag vill att skolan ska börja så att jag kan få lite struktur på min vardag. Och framför allt vill jag att det ska bli höst. Men det säger jag bara i smyg så att ingen hör. För som ständigt klagande svensk får en inte längta bort från sommaren, den är ju så förbaskat kort. Men iaf. Jag vill ha mössor, vantar och halsduk. Fina höstkappor och rosiga kinder.
Ta hand om varandra mina älskade.
Jag längtar tillbaka till Uppsala varje dag. Saknar alla er som gör min stad till den bästa platsen i världen. Jag vill att skolan ska börja så att jag kan få lite struktur på min vardag. Och framför allt vill jag att det ska bli höst. Men det säger jag bara i smyg så att ingen hör. För som ständigt klagande svensk får en inte längta bort från sommaren, den är ju så förbaskat kort. Men iaf. Jag vill ha mössor, vantar och halsduk. Fina höstkappor och rosiga kinder.
Ta hand om varandra mina älskade.
önskan
Jag fyller år snart. Eller, kanske inte snart men om en dryg månad i alla fall. Alldeles nyss såg jag i reklampausen på TV4 en sak som jag verkligen önskar mig på min stora dag. Patrik Isakssons skiva "10 år En snäll mans bekännelser" är fylld med låtar att minnas till, att känna igen sig i.
Så för den som vill ge mig något som jag verkligen kommer bli glad för, något som kommer finnas med mig en lång tid framöver, är just den skivan ett hett tips :).
Nu ska jag återgå till divanen och slöglo på TV medan regnet öser ner utanför fönstret.
Ta hand om varandra.
Så för den som vill ge mig något som jag verkligen kommer bli glad för, något som kommer finnas med mig en lång tid framöver, är just den skivan ett hett tips :).
Nu ska jag återgå till divanen och slöglo på TV medan regnet öser ner utanför fönstret.
Ta hand om varandra.
kvicksand
Tiden går fort när man har roligt sägs det. Så med det ordspråket drar jag slutsatsen att jag har haft förbannat roligt sen jag skrev sist. För det känns som igår. Barcelona är numer ett varmt och underbart minne. En vecka i tryckande hetta, med sand i skorna och överkonsumtion av chips, vatten och frukt. Min syster är en underbar resekompanjon, trots att vi inte delar mitt intresse för faschinerande arkitektur ;). Jag kommer definitivt återvända till denna makalösa stad.
Så vad hände då egentligen där nere? Jo, jag sak sammafatta det i en lista.
Nu ska jag försöka avrunda den här dagen, dock misstänker jag att jag kommer vrida och vända mig i sängen eftersom det är så satans varmt inne i gästrummet.
God natt mina vänner.
Glöm inte att njuta av sommaren.
Så vad hände då egentligen där nere? Jo, jag sak sammafatta det i en lista.
- Hotellet var perfekt. Med ljuvlig och gratis luftkonditionering, safetybox på rummer, lyxig frukostbuffé och tillgång till internet. Dock var en i personalen märkligt onintresserad av att förmedla bra service.
- Det var varmt, nästan för varmt men vi lyckades överleva. Genom att dricka vatten som tokiga, söka skydd i skuggan och sola förnuftigt kom vi hem utan att ha blivit uttorkade eller brända.
- Vi träffade en allt för utom trevlig man. En helt vanlig solig dag på vän ner till stranden tyckte fann han det lämpligt att visa sin äckliga penis för resten av världen. Yes ladies ant gents, vi träffade en livs levande blottare. Mindra angenämt. Men vi lyckades överleva även detta.
- La Sagrada Familia, vilken himla grej! Jag stod stum utanför den mest spektakulära byggnad jag någonsin sett. Gaudí visste vad han gjorde helt enkelt. Vi tog oss upp i ett av tornen och fick se staden breda ut sig under oss. Magiskt.
- Vi shoppade oss näst intill medvetslösa en dag på La Rambla. Galet, det fanns ingen hejd på spexandet på stans mesta shoppingata. Diverse underliga djur i burar, en hamster för 4€, levande statyer oh en marknad helt i min och systers smak. Gjorde mitt livs bästa "impulsköp", en ny tatoo :).
- Vi fnissade oss kissnödiga på alla dessa lustiga asiatiska/orientaliska bazarer som verkade ligga på varenda gata. sjukt var mycket skröp och spännande prylar som söljs för en mindra slant.
- Vi levde mer eller mindre på chips, vatten, läsk och en variant av grekisksallad (som vi för övrigt snickrade ihop helt själva på hotellrummet) efter som syster är lite knepig med maten. Men hey, det blev mer pengar över till roligare saker.
- Slutligen hade vi båda sjukt mycket hemlängtan. Trotts att jag gillar att resa, upptäcka och bekanta mig med nya ställen och kulturer, så är hemma alltid bäst.
Nu ska jag försöka avrunda den här dagen, dock misstänker jag att jag kommer vrida och vända mig i sängen eftersom det är så satans varmt inne i gästrummet.
God natt mina vänner.
Glöm inte att njuta av sommaren.
alone, not lonely
Jag gick på bio igår, helt ensam. By myself, solo, alena, utan sällskap. Och det var något alldeles extra. Jag fick ju som sagt en biobiljett som tack för att jag skänkte blod till bättre behövande. Och senare på kvällen kände jag den välbekanta tristessen komma krypande. Så jag tänkte "jag skulle ju faktiskt kunna gå på bio" . Och så gjorde jag det. På vägen dit började jag ångra mig. Överallt såg jag människor, sällskap av vänner som skrattade och log och njöt av privilegiet av att vara tillsammans. Plötsligt kändes det här med att våga vara ensam och göra saker helt på egen hand ganska dumt. Tänk om folk inne i biosalongen skulle titta konstigt på mig? "Kolla, den där tjejen sitter ju helt ensam. Hon kanske inte har några vänner?". Men sen sa jag till mig själv på skarpen. Gud, så löjligt Maria! Du är en vuxen, självständig kvinna som vill gå på bio. Och eftersom alla verkar vara upptagna med annat just ikväll så får du gå själv. Dessutom slipper du dela med dig av popcornen och läsken. Så jag fortsatte min promenad mot biosalongen. Väl vid biljettkassan inträffade ändå en rätt roligt pinsam grej.
Tjej i kassan - Hej vad kan jag hjälpa dig med?
Jag - Jo jag undrar om det finns några biljetter till Narnia kvar?
Tjej i kassan - Jorå, blir längstbak i mitten bra?
Jag - Det blir perfekt.
Tjej i kassan - Ja då blir det två hundra kronor tack.
Jag - VA!? Men hur är det möjligt?!
Tjej i kassan - (Stirrar ganska förvånad på mig)
Jag - Två hundra kronor, det kan inte stämma. Filmen har väl redan haft premiär? (Man kan ju undra om jag tyckte att det hade varit ett rimligt pris att betala för en biljett om filmen hade haft premiär just den här TORSDAGSkvällen..) Men jag har bara en sån här (räcker fram min biocheck), hur mycket blir det då?
Tjej i kassan - Ja men då blir det bara hundra kronor.
Jag - Men jag ska ju bara ha EN biljett!
Tjej i kassan - Jaha! Gud förlåt, jag bara antog att du skulle ha två biljetter.
Tillslut, efter att mitt självförtroende som stark och självständig hade fått sig en rejäl törn, ett rejält mått av förvirring och nervösa skratt satte jag mig tillrätta i en lagom bekväm biostol. Med popcornen och en stor läsk i högsta hugg njöt jag i stora drag av en alldeles fantastisk film. Jag skrattade högt för mig själv flera gånger.
Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Slötitta lite på TV och sen sova tidigt. Imorgon blir det förhoppningsvis en liten middag i mitt kök, men gamla godingar från tiden i Maj´s café. Sen på söndag återvänder jag till Väsby. På nått konstigt vis saknar jag förorten. Eller egentligen saknar jag väl vännerna där. Så nästa vecka ska jag göra allt vad jag kan för att umgås och ta igen förlorad tid. Underbart.
Trevlig helg, ta hand om varandra.
Tjej i kassan - Hej vad kan jag hjälpa dig med?
Jag - Jo jag undrar om det finns några biljetter till Narnia kvar?
Tjej i kassan - Jorå, blir längstbak i mitten bra?
Jag - Det blir perfekt.
Tjej i kassan - Ja då blir det två hundra kronor tack.
Jag - VA!? Men hur är det möjligt?!
Tjej i kassan - (Stirrar ganska förvånad på mig)
Jag - Två hundra kronor, det kan inte stämma. Filmen har väl redan haft premiär? (Man kan ju undra om jag tyckte att det hade varit ett rimligt pris att betala för en biljett om filmen hade haft premiär just den här TORSDAGSkvällen..) Men jag har bara en sån här (räcker fram min biocheck), hur mycket blir det då?
Tjej i kassan - Ja men då blir det bara hundra kronor.
Jag - Men jag ska ju bara ha EN biljett!
Tjej i kassan - Jaha! Gud förlåt, jag bara antog att du skulle ha två biljetter.
Tillslut, efter att mitt självförtroende som stark och självständig hade fått sig en rejäl törn, ett rejält mått av förvirring och nervösa skratt satte jag mig tillrätta i en lagom bekväm biostol. Med popcornen och en stor läsk i högsta hugg njöt jag i stora drag av en alldeles fantastisk film. Jag skrattade högt för mig själv flera gånger.
Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Slötitta lite på TV och sen sova tidigt. Imorgon blir det förhoppningsvis en liten middag i mitt kök, men gamla godingar från tiden i Maj´s café. Sen på söndag återvänder jag till Väsby. På nått konstigt vis saknar jag förorten. Eller egentligen saknar jag väl vännerna där. Så nästa vecka ska jag göra allt vad jag kan för att umgås och ta igen förlorad tid. Underbart.
Trevlig helg, ta hand om varandra.
ge blod, ge liv
Det är slöa dagar som passerar framför mina ögon. Jag sover längre än vanligt (inget uppe med tuppen här inte), tar allt i ett ultrarapidtempo, äter när jag är hungrig och ligger vaken sent och läser diverse slaskiga pocketböcker. Jag tror bestämt att det kallas semester, eller kanske sommarlov för min del.
Men en mindre trevlig effekt av denna oerhört slöa tillvaro är att jag blir en aningens rastlös. Stundvis känns det som att jag skulle kunna klättra på väggarna i brist på stimulerande aktivitet. Idag blev jag tillsist så uttråkad att jag tog mig ner till blodcentralen och skänkte ett par deciliter blod. Gratis fika och en biobiljett, inte helt fel :).
Nu har jag flyttat också! Bor numer i en alldeles underbar lägenhet i luthagen. Ingen mer irritation över grabben under som alltid envisades med att pumpa på med hög musik dygnet runt. Ingen mer uppgivenhet över ett nerslaskat kök, en oorganiserad kul, en smutsig spis eller sopor som luktar gammalt kadaver. Nu mer är det bara me, myself and I. Än har inte saknaden av lilla stora familjen slagit rot ordentligt. Men jag skulle tro att så fort höstterminen sätter igång så kommer det slå mig hur mycket jag saknar korridorslivet. Med sporadiska testunder, spelkvällar, gemensam matlagning och aldrig mer än fyra steg till närmsta tröstande famn.
Om tretton dagar lämnar jag landet. Då drar jag och världens finaste pyttesyster till Spanien, till Barcelona. Vi ska njuta av sol, bad, spexiga drinkar och lite blygsam shopping. Vi ska turista och med egna ögon uppleva den fantastiska Gaudís magiska byggnader och kreationer. Vi ska dra ner på tempot ytterligare och bara leva. Åh vad jag längtar!
Nu ska jag nog ta mig en bok och fördriva lite tid i skuggan.
Ta hand om varandra, älskade vänner.
you are my gravity
Det är något visst med att få sova i mammas säng. Det är precis som när jag var pytteliten tösa och drömde mardrömmar. All rädsla och oro var som bortblåst så fort jag fick krypa ner under mammas täcke. Total trygghet är vad det är. Och nu, många år senare har ingenting förändrats. Just för tillfället är mamma visserligen inte hemma, men hennes doft hänger kvar i lakanen och det lugnar mina mardrömmsförvirrade nerver om natten.
Tack för att du finns, you are my gravity!
Ja, och så hade vi plötsligt avverkat årets mest spexade fest. Befruktelsefesten i Paradiset med alla underbara paradisungar blev precis så underbar och lagom fixade som alla hade hoppats på. Med blomsterportal, ett konstlad äppelträd med tillhörande orm (jag tror det är ett körsbärsträd egentligen), obligatoriskt ätande av den förbjudna frukten och så mycket annat att jag inte minns allt. Höjdaren var dock de hemliga uppdragen som heeeelt "slumpmässigt" hade delats ut bland besökarna via en liten lapp under den utvaldes bålglas. Jag fick två :).
Idag är huvudet en aningens tungt, men jag överlever.
Idag är det skönt att molnen skymmer solen, det kanske till och med kan regna lite.
Idag ska jag leka med lillasyster li, min stjärna.
Ta hand om varandra!
Tack för att du finns, you are my gravity!
Ja, och så hade vi plötsligt avverkat årets mest spexade fest. Befruktelsefesten i Paradiset med alla underbara paradisungar blev precis så underbar och lagom fixade som alla hade hoppats på. Med blomsterportal, ett konstlad äppelträd med tillhörande orm (jag tror det är ett körsbärsträd egentligen), obligatoriskt ätande av den förbjudna frukten och så mycket annat att jag inte minns allt. Höjdaren var dock de hemliga uppdragen som heeeelt "slumpmässigt" hade delats ut bland besökarna via en liten lapp under den utvaldes bålglas. Jag fick två :).
Idag är huvudet en aningens tungt, men jag överlever.
Idag är det skönt att molnen skymmer solen, det kanske till och med kan regna lite.
Idag ska jag leka med lillasyster li, min stjärna.
Ta hand om varandra!
sign up
För att vi kan och ska göra världen lite mer mänsklig..
http://www.veckorevyn.com/skrivpa/index.xml?comment-saved=1&all-comments=1#comments
la vie boheme
Min största och bästa egenskap är förmodligen min förmåga att kunna njuta av alla de små ting som livet erbjuder mig. Jag tillåter mig att stanna upp och andas, känna efter hur lyckan sprider sig i min lilla kropp. Att sitta på balkongen hos mamma och pappa, känna solen mot benen, en ljummen försommarvin i ansiktet med en liten hund i knät kan vara höjden av lycka. Eller att vakna tidigt som satan på morgonen av att mamma tassar förbi för att avnjuta sin frukost på balkongen, och bara ligga kvar i sängen och ömsom somna om ömsom vakna igen av att lillasyster frågar tusen frågor om vad hon ska ha på sig eller vad hon kan få låna. Eller att lyckas lägga en riktigt snygg stämma på en låt som får blodet att rusa runt lite fortare än vanligt. Till och med sådanna trivala saker gör mig lycklig.
Just nu spelas "Take me or leave me" (Soundtrack till RENT) i iTunes och jag inser hur mycket jag saknar Jenny som har har lämnat landet för att semestra med sin andra hälft i Egypten. Min tuss, min jennylusss, min partner in crime på Etage. Uppsala är inte det samma utan henne. Skynda dig hem!
Nu ska jag återgå till böckerna, tenta på onsdag. Sen är jag fri och sommarlovet är ett faktum.
Ta hand om varandra.
Lite senare samma dag..
Inför tentan läser jag en bok som heter Tankens mosaik, den handlar om hur jag som blivande pedagog kan göra mina elever till medvetna läsare, att verkligen förstå en läst text benom att praktisera olika strategier. När vi läser gör vi mer eller mindra medvetet inferenser, det kan liknas vid att läsa mellan raderna. I inferenserna lägger vi in våra tidigare erfarenheter om det som texten förmedlar. Vi skapar tankeled och visualiserar bilder i vårt inre. I ett avsnitt av boken tar författarna (Ellen Oliver Keene och Susane Zimmermann) upp ett textexempel som gett dem vissa inferenser.
"Frihet är enligt min mening ett sinnestillstånd och ingenting annat. I tankarna kan man bara vara så fri eller så fången som man bestämmer sig för att vara. Jag är Katherins slav om jag tillåter mig själv att se det så (Katherin är ett barn med tusen olika handikapp och kräver konstant tillsyn och hjälp). Jag kan också betrakta mig som befriad av henne, fri att se på livet att se på ett annorlunda sätt, att älska på ett annat vis. "
När jag läste det stycket gjorde jag en omedelbar inferens till det jag skrev tidigare idag. Jag är lycklig och känner lycka för att väljer det. Jag väljer att se optimistiskt på min tillvaro på samma sätt som jag ibland väljer att vara bitter och cynisk.
Det är sannerligen värt att begrundas, det här med vår fria vilja. Livet blir vad du gör det till, du barfotabarn i livet :).
Just nu spelas "Take me or leave me" (Soundtrack till RENT) i iTunes och jag inser hur mycket jag saknar Jenny som har har lämnat landet för att semestra med sin andra hälft i Egypten. Min tuss, min jennylusss, min partner in crime på Etage. Uppsala är inte det samma utan henne. Skynda dig hem!
Nu ska jag återgå till böckerna, tenta på onsdag. Sen är jag fri och sommarlovet är ett faktum.
Ta hand om varandra.
Lite senare samma dag..
Inför tentan läser jag en bok som heter Tankens mosaik, den handlar om hur jag som blivande pedagog kan göra mina elever till medvetna läsare, att verkligen förstå en läst text benom att praktisera olika strategier. När vi läser gör vi mer eller mindra medvetet inferenser, det kan liknas vid att läsa mellan raderna. I inferenserna lägger vi in våra tidigare erfarenheter om det som texten förmedlar. Vi skapar tankeled och visualiserar bilder i vårt inre. I ett avsnitt av boken tar författarna (Ellen Oliver Keene och Susane Zimmermann) upp ett textexempel som gett dem vissa inferenser.
"Frihet är enligt min mening ett sinnestillstånd och ingenting annat. I tankarna kan man bara vara så fri eller så fången som man bestämmer sig för att vara. Jag är Katherins slav om jag tillåter mig själv att se det så (Katherin är ett barn med tusen olika handikapp och kräver konstant tillsyn och hjälp). Jag kan också betrakta mig som befriad av henne, fri att se på livet att se på ett annorlunda sätt, att älska på ett annat vis. "
När jag läste det stycket gjorde jag en omedelbar inferens till det jag skrev tidigare idag. Jag är lycklig och känner lycka för att väljer det. Jag väljer att se optimistiskt på min tillvaro på samma sätt som jag ibland väljer att vara bitter och cynisk.
Det är sannerligen värt att begrundas, det här med vår fria vilja. Livet blir vad du gör det till, du barfotabarn i livet :).
ett stilla pirr i magen
Återfall var det ja. Men det var nog ändå bra att det som hände faktiskt hände. Det var så underligt, och allt hände så snabt, plötsligt var jag i solna och försvann in i Dina armar, fyllde mina lungor med doften av Dig. På två väldigt röda sekunder var jag trygg, älskad och lycklig. En natt fylld med så många ord, skratt och kyssar gjorde mig klarsynt och vimmelkantig på samma gång. Underligt, verkligen.
I slutändan är det iaf bara jag som kan leva mitt liv, ta mina beslut. Och jag är fast besluten att göra allt vad jag kan för att komma fram till vad det är jag vill med allt det här. Oavsett om det här är början eller slutet på något så måste det göras ordentligt. Det får ta tid, för om det är något jag har i överflöd så är det just det. Tid.
Så här glad är jag idag :).
Det är en underbar dag idag,
ta hand om varandra och känn energin.
i denna ljuva sommartid
Det rådet inte längre någon tvekan om att våren har gått över i försommar. Med solen i ögonen drar vi alla djupa andetag och låter lungorna fyllas med en doftkompott av nyutslagen syren, äppelblom, nyklippt gräs och grillkvällar. Att cykla hem genom Uppsala sent om natten och andas in sommaren är direkt berusande. Jag vill att det aldrig ska ta slut.
Inte för att jag någonsin tvivlar på att jag omger mig med helt fantastiska människor till vänner, men jag slutar ändå aldrig att förvånas över hur underbara de verkligen är. Igår till exempel så hade jag sammankallat lilla stora familjen här i korridoren till en utflyttningsmiddag (om knappt två veckor lämnar jag korridoren för gott). Så gott som alla med tillhörande pojk- och flickvänner kom och vi njöt av en alldeles lagom tacobuffé ute i solen. Inte helt oväntat blev stämningen en aningen sentimental när först Martin (korridorspappan) och flickvännen Tuva kom med en flaska rött som utflyttningspresent, därefter räckte mina helt-utan-ord-och-troligen-sötast-i-hela-världen-flickor Jenny och Nilla över ett rosa paket med en helt underbar liten vattenkanna i. Tårar och kärlek i överflöd. Jag blir stum, på riktigt. Ni betyder så ofattbart mycket och det skär verkligen i hjärtat när jag tänker på att jag inte kommer att kunna ha er lika nära i framtiden. Jag älskar er, villkorslöst och alltid.
Lilla hjärtat verkar repa sig. Det är konstigt för jag tänker inte så mycket på det som hänt. Det känns så otroligt avlägset att jag för två veckor sedan var totalt orkeslös och fann det outhärdligt att vistas mer än två meter ifrån sängen. Dock ska jag inte förneka hur svårt det är att inte plocka upp telefonen och göra det som jag absolut inte får göra. För jag vill ju inget hellre än att höra Din röst, berätta om alla obetydliga och menlösa ting som jag vanligtvis flera gånger om dagen delade med Dig. Jag saknar Dina egentligen rätt innehållsfattiga sms som brukade sprida ett leende över mina läppar. God damn it, jag saknar till och med tystnaden! Jag får uppbringa all min enegri varje gång jag råkar bläddra förbi ett gammal sms i inkorgen, ser dig logga in på msn eller bara snuddar vid tanken på dig för att inte ge efter. Utmattande är vad det är.
(Jag är ju så motsägelsefull att jag nästan kräks på mig själv. Löjligt förvirrande, varför ska det vara så här svårt?)
Ikväll vankas det grillning, och kanske en liten utgång med dans till rytmer och beats som får huden att knottra sig. Det var oh så länge sedan jag lät alla mina sinnen fångas av musiken och jag dansade tills jag inte längre kände mina fötter.
Trots ett hjärta som aldrig tycks vilja bestämma sig, sluttentatider och ett sjukt stökigt rum så kan jag utan att överdriva säga att min bästa tid är nu.
Ta hand om varnadra mina älskade.
Inte för att jag någonsin tvivlar på att jag omger mig med helt fantastiska människor till vänner, men jag slutar ändå aldrig att förvånas över hur underbara de verkligen är. Igår till exempel så hade jag sammankallat lilla stora familjen här i korridoren till en utflyttningsmiddag (om knappt två veckor lämnar jag korridoren för gott). Så gott som alla med tillhörande pojk- och flickvänner kom och vi njöt av en alldeles lagom tacobuffé ute i solen. Inte helt oväntat blev stämningen en aningen sentimental när först Martin (korridorspappan) och flickvännen Tuva kom med en flaska rött som utflyttningspresent, därefter räckte mina helt-utan-ord-och-troligen-sötast-i-hela-världen-flickor Jenny och Nilla över ett rosa paket med en helt underbar liten vattenkanna i. Tårar och kärlek i överflöd. Jag blir stum, på riktigt. Ni betyder så ofattbart mycket och det skär verkligen i hjärtat när jag tänker på att jag inte kommer att kunna ha er lika nära i framtiden. Jag älskar er, villkorslöst och alltid.
Lilla hjärtat verkar repa sig. Det är konstigt för jag tänker inte så mycket på det som hänt. Det känns så otroligt avlägset att jag för två veckor sedan var totalt orkeslös och fann det outhärdligt att vistas mer än två meter ifrån sängen. Dock ska jag inte förneka hur svårt det är att inte plocka upp telefonen och göra det som jag absolut inte får göra. För jag vill ju inget hellre än att höra Din röst, berätta om alla obetydliga och menlösa ting som jag vanligtvis flera gånger om dagen delade med Dig. Jag saknar Dina egentligen rätt innehållsfattiga sms som brukade sprida ett leende över mina läppar. God damn it, jag saknar till och med tystnaden! Jag får uppbringa all min enegri varje gång jag råkar bläddra förbi ett gammal sms i inkorgen, ser dig logga in på msn eller bara snuddar vid tanken på dig för att inte ge efter. Utmattande är vad det är.
Kom tillbaka!
(Jag är ju så motsägelsefull att jag nästan kräks på mig själv. Löjligt förvirrande, varför ska det vara så här svårt?)
Ikväll vankas det grillning, och kanske en liten utgång med dans till rytmer och beats som får huden att knottra sig. Det var oh så länge sedan jag lät alla mina sinnen fångas av musiken och jag dansade tills jag inte längre kände mina fötter.
Trots ett hjärta som aldrig tycks vilja bestämma sig, sluttentatider och ett sjukt stökigt rum så kan jag utan att överdriva säga att min bästa tid är nu.
Ta hand om varnadra mina älskade.
i ett vakuum
Dumpad, även om det till sist blev jag som puttade mig själv över kanten och tog dig med mig (det borde varit tvärt om) så är det iaf slut nu. En relation som kanske egentligen aldrig var mer än sporadisk närhet och gemensamma skratt är upplöst i ett ingenting. Just nu känner jag precis just så, ingenting. Jag har gått från oanmälda och hysteriska gråtattacker till ett tillstånd i vakuum. Jag är inte särskilt ledsen, men heller inte riktigt glad. Men jag tar tillfället i akt och sover så mycket jag orkar för efter en trefyra dagar av tårar och sömnlösa nätter är jag helt uttömd på energi.
Jag finner ändå en viss trygghet i att jag känner mig själv och därför vet hur hela den här komma-över-någon-processen går till. Först gråter jag, i kopiösa mängder och ältar det som hänt med alla jag känner. Därefter det stundande vakuumet följt av ilska över det som skett. Efter agressionerna kommer ett återfall, när jag är beredd att ta vilken skit som helst bara han tar mig tillbaka. Har jag tur, så är det slut på eländet efter det. I värsta fall börjar proceduren om igen. Det återstår att se.
I onsdags körde vi sista Hjortron. Känns lite konstgt nu i efterhand. Men satan vad bra det gick! Jag hade privilegiet att få stå i köket denna sista gång, tillsammans med Mats. Det blev klart för mig att det är där jag hör hemma, bland kastruller och hög musik på stereon. Jag älskar mat, jag kladdar gärna ner mig med såväl hembakad leverpastej som sweet-cilli-glacerade rotfrukter så länge det är för den goda smakens skull. Kväller avslutades med den sorligaste bartömningen jag någonsin varit med om. Tre slattar vin och en helt jättemängd hemgjord glass. Inte så tokigt iaf :).
Igår åkte jag hem till förorten. Lite tidigare än planerat. Fick finbesök av min älskade vapendragare och bästa vän Elsi. Varje gång vi ses går det upp för mig hur otroligt viktig hon är. En utan grundbultarna som håller samman hela mitt väsen. Tvillingsjäl, syster, prinsessa och hjältinna.
Jag somnade till ljudet av underbara Jonas Gardell (tack Jenny för lånet!) med först två och sedan en hund som sällskap i sängen. Engla låg kvar nästan hela natten, ihoprullad men nosen inkilad i mitt armveck. Ibland vaknade jag av att jag fick örat eller armen tvättat. Så himla mycket kärlek att jag nästan svimmar! Jag vaknade sjukt tidigt av att lilla mamma pulade på i köket. Efter en stund av att försöka somna om gav jag upp och kröp upp i kökssoffan med en kopp te. Jag har saknat tidiga mornar. Älskar att klockan inte är mer än halv nio och jag redan har hunnit äta frukost, städat, promenarat oh slöat i mammas säng. Snart ska jag ta och ringa efter en klipptid på Bobby's salong (75 pix för en klippning!). Ikväll blir det musikal och häng med gamla godingar.
Trots smärta i hjärtat älskar jag mitt liv.
Ta hand om varandra.
Jag finner ändå en viss trygghet i att jag känner mig själv och därför vet hur hela den här komma-över-någon-processen går till. Först gråter jag, i kopiösa mängder och ältar det som hänt med alla jag känner. Därefter det stundande vakuumet följt av ilska över det som skett. Efter agressionerna kommer ett återfall, när jag är beredd att ta vilken skit som helst bara han tar mig tillbaka. Har jag tur, så är det slut på eländet efter det. I värsta fall börjar proceduren om igen. Det återstår att se.
I onsdags körde vi sista Hjortron. Känns lite konstgt nu i efterhand. Men satan vad bra det gick! Jag hade privilegiet att få stå i köket denna sista gång, tillsammans med Mats. Det blev klart för mig att det är där jag hör hemma, bland kastruller och hög musik på stereon. Jag älskar mat, jag kladdar gärna ner mig med såväl hembakad leverpastej som sweet-cilli-glacerade rotfrukter så länge det är för den goda smakens skull. Kväller avslutades med den sorligaste bartömningen jag någonsin varit med om. Tre slattar vin och en helt jättemängd hemgjord glass. Inte så tokigt iaf :).
Igår åkte jag hem till förorten. Lite tidigare än planerat. Fick finbesök av min älskade vapendragare och bästa vän Elsi. Varje gång vi ses går det upp för mig hur otroligt viktig hon är. En utan grundbultarna som håller samman hela mitt väsen. Tvillingsjäl, syster, prinsessa och hjältinna.
Jag somnade till ljudet av underbara Jonas Gardell (tack Jenny för lånet!) med först två och sedan en hund som sällskap i sängen. Engla låg kvar nästan hela natten, ihoprullad men nosen inkilad i mitt armveck. Ibland vaknade jag av att jag fick örat eller armen tvättat. Så himla mycket kärlek att jag nästan svimmar! Jag vaknade sjukt tidigt av att lilla mamma pulade på i köket. Efter en stund av att försöka somna om gav jag upp och kröp upp i kökssoffan med en kopp te. Jag har saknat tidiga mornar. Älskar att klockan inte är mer än halv nio och jag redan har hunnit äta frukost, städat, promenarat oh slöat i mammas säng. Snart ska jag ta och ringa efter en klipptid på Bobby's salong (75 pix för en klippning!). Ikväll blir det musikal och häng med gamla godingar.
Trots smärta i hjärtat älskar jag mitt liv.
Ta hand om varandra.
i dina ögon, där vill jag vara
Översvämmningen ebbade så småning om ut och jag somnade tryggt och lugnt i min säng. Morgonen därefter vaknade jag med nytt liv i min kropp. Dagen spenderades nere på gräset i sällskap med Nilla och vi njöt båda i stora drag av solen. På kvällen fick jag finbesök av Herr Krånglig. En sväng till Lidl och sen grillning med diverse ungdomar. Jag somnade i ett par varma armar och var världens lyckligaste. Men när jag vaknade på morgon, fanns det en otäckt välbekant klump i magen. Jag tänkte inte igen, jag vill inte. Orkar inte. Så jag ignorerade den, tryckte den längte ner och låtsades att allt var bra. Glass i solen och plötsligt hade han åkt sin väg. Jag gjorde ett tappert försök till att plugga.
Det var på vägen hem senare den kvällen, efter en lagom trevlig men något förvirrande filmkväll som det slog mig. Att klumpen i magen var varningssignalen som jag lovat mig själv att inte ignorera. Hjärtat hade sagt ifrån, det får vara nog nu! Så jag ringde ett samtal till Solna, ett samtal som jag så här i efterhand ångrar lite. För resultatet, efter tre timmar av tårar och upprivna sår, blev en lång och tryckande tystnad. Jag väntar spänt vid telefonen, efter ett slutgiltigt svar.
Jag hatar att vänta. Att vänta är förödande, förlamande och nästan fördummande. Det ger mig för mycket tid att tänka och älta. För mycket tid till självdestruktivitet. Håll bara om mig.
Annars mår du? Jo tack bra. Jag gnor på med skola och försöker pussla ihop all min lediga tid mellan jobb, nation och vänner så att det ska kännas behagligt. Just nu längtar jag mest till juli då jag och syster ska åka till värmen. En vecka i underbara Barcelona tillsammans med min älskade lilla li. Det kommer bli toppen, I know it :).
Ta hand om varandra.
Det var på vägen hem senare den kvällen, efter en lagom trevlig men något förvirrande filmkväll som det slog mig. Att klumpen i magen var varningssignalen som jag lovat mig själv att inte ignorera. Hjärtat hade sagt ifrån, det får vara nog nu! Så jag ringde ett samtal till Solna, ett samtal som jag så här i efterhand ångrar lite. För resultatet, efter tre timmar av tårar och upprivna sår, blev en lång och tryckande tystnad. Jag väntar spänt vid telefonen, efter ett slutgiltigt svar.
Jag hatar att vänta. Att vänta är förödande, förlamande och nästan fördummande. Det ger mig för mycket tid att tänka och älta. För mycket tid till självdestruktivitet. Håll bara om mig.
Annars mår du? Jo tack bra. Jag gnor på med skola och försöker pussla ihop all min lediga tid mellan jobb, nation och vänner så att det ska kännas behagligt. Just nu längtar jag mest till juli då jag och syster ska åka till värmen. En vecka i underbara Barcelona tillsammans med min älskade lilla li. Det kommer bli toppen, I know it :).
Ta hand om varandra.
översvämning
Nyss hemkommen satte jag mig vid datorn och började av en händelse läsa gamla blogginlägg. Det tog inte lång tid innan mina ögon började svämma över och jag gav efter för litervis med känslor som trängts på insidan alldeles för länge. Hjärtesmärta, saknad, separationsångest och mental stress. När luckan väl öppnats var det som en syndaflod bara forsade ur mig, and it's still going strong. Mascara över hela kinderna och jag känner mig lite trasig på insidan. Men klok av gammal erfarenhet vet jag att allt det här jobbiga kommer vara som bortblåst imorgonbitti. Då kommer allt som just nu känns tungt och orubbligt tyckas vara obetydligt och småsint. Jag vet, för det har hänt oh så många gånger. Det blir alltid värre framåt natten sägs det, och jag är nog faktiskt rätt benägen att hålla med. Uppenbarligen.
Annars har jag faktisk haft en på alla sätt och vis bra kväll. Många skratt och nya möten uppe hor Pernilla i Eriksberg. Som ett litet minne från kvällen har jag en hemskt fin fläta på höger sida. Tack Staffan för den :).
Nu tänker jag röja på sängen (varför är den ALLTID fullproppad med prylar?!) och sova tills jag vaknar. Ingen jävla väckarklocka ska få väcka mig imorgon. Ljuvliga lördagsmorgon here i come!
God natt, dröm sött.
Annars har jag faktisk haft en på alla sätt och vis bra kväll. Många skratt och nya möten uppe hor Pernilla i Eriksberg. Som ett litet minne från kvällen har jag en hemskt fin fläta på höger sida. Tack Staffan för den :).
Nu tänker jag röja på sängen (varför är den ALLTID fullproppad med prylar?!) och sova tills jag vaknar. Ingen jävla väckarklocka ska få väcka mig imorgon. Ljuvliga lördagsmorgon here i come!
God natt, dröm sött.
till dig en blå tussilago
Det känns som att något håller på att sprängas bakom min vänstra tinning. Det spännar och pulserar. Huvudet känns felbalanserat och jag orkar inte riktigt hålla det upprätt. Denna smärta kan ha flera orsaker. För lite sömn, jag har inte sovit ordentligt på flera dagar (fast det känns som år). Jag har inte druckit något kaffe idag och med tanken på att jag drack en si sådär tusen koppar igår skriker min kropp efter koffein. Jag har fortfarande inte ätit något, bortsett från en liten twixbit. Man kan ju fråga sig varför jag är så dum som inte sköter mina svo. och matvanor bättre. Idioti är vad det är. På det har jag faktiskt inget bra svar, så pass jag säger pass på den.
Trotts värken i huvudet så är jag rätt glad. Upprymd till och med. Under seminariet idag pratade vi om hur poesi och lyrikskrivning kan användas i språkutvecklande syfte. Min övertygelse om att just poesi är ett förträffligt verktyg för att berika språkbruket är stark och har nog alltid varit det. Och jag blir glad av att höra hur folk faktiskt är benägna att ändra uppfattning och hålla med mig :). Vi fick prova på att skriva lite också. Instruktionerna var följande, rensa sinnet, skriv en dikt om det första dom dyker upp därefter. Mitt alster såg ut så här..
.. Att ligga horisontellt.
Känna gräset mot min nakna rygg, det sticks litet.
Solen värmer min vinterbleka hud och jag andas sommar.
Bryr mig inte så mycket om alla nyvakna småkryp
som yrvaket kilar över mina ben, mellan mina tår och i mitt hår.
Att ligga horisontellt är att äntligen vakna till liv på nytt.
Äntligen.
Efteråt kände jag hur mycket jag ville ut i solen, ladda min kropp med vilket vitamin det nu än är som sägs bildas i huden när solens strålar träffar den och som tydligen gör en lycklig och välmående. Just precis därför tänker jag avsluta här och ta med mig filten ner till gräsmattan och sova bort ett par timmar.
Ta hand om varandra, älska varandra och njut av värmen.
Hej då :).
Trotts värken i huvudet så är jag rätt glad. Upprymd till och med. Under seminariet idag pratade vi om hur poesi och lyrikskrivning kan användas i språkutvecklande syfte. Min övertygelse om att just poesi är ett förträffligt verktyg för att berika språkbruket är stark och har nog alltid varit det. Och jag blir glad av att höra hur folk faktiskt är benägna att ändra uppfattning och hålla med mig :). Vi fick prova på att skriva lite också. Instruktionerna var följande, rensa sinnet, skriv en dikt om det första dom dyker upp därefter. Mitt alster såg ut så här..
.. Att ligga horisontellt.
Känna gräset mot min nakna rygg, det sticks litet.
Solen värmer min vinterbleka hud och jag andas sommar.
Bryr mig inte så mycket om alla nyvakna småkryp
som yrvaket kilar över mina ben, mellan mina tår och i mitt hår.
Att ligga horisontellt är att äntligen vakna till liv på nytt.
Äntligen.
Efteråt kände jag hur mycket jag ville ut i solen, ladda min kropp med vilket vitamin det nu än är som sägs bildas i huden när solens strålar träffar den och som tydligen gör en lycklig och välmående. Just precis därför tänker jag avsluta här och ta med mig filten ner till gräsmattan och sova bort ett par timmar.
Ta hand om varandra, älska varandra och njut av värmen.
Hej då :).
gladiga toner och vårsol
Jag fylls av en helt omslutande lycka och spirande glädje så fort solen tittar fram och gör vinden sommarvarm. I dessa dagar känns det som att jag hela tiden har ett fånigt leende på mina läppar. Men allt är ju så överjordiskt vackert! Körsbärsträden som står i blom, gullvivor och maskrosor trängs på gräsmattorna som fullkomligen har exploderat i grön klorofyll. Jag andas vår och ljusare tider, underbart.
Valborg avverkades i en rasande fart. Med övergosering av nässpray och solskydsfaktor (för man måste vara rädd om huden) i goda vänners sällskap. Fick finbesök av flickorna från förorten. Har hunnit med att gå på bröllop, lilla fröken Fästmö är nu mera fru och oh så vacker det var. En dag fylld av kärlek, glädje och tårar. Gjorde nog slut på två paket näsdukar den dagen. Jag har varit hovmästare för första gången i mitt liv, and i'm just lovin it :). Dagen idag började med ett faktiskt riktigt givande seminarium mellan 8.15-10, därefter lite ineffektiv tid på nationen med menypyssel och kaffe i solen. Promenad med Naima vackrast i världen. Låg på gräsmattan med Nilla och pratade kroppsbehåring, cyklade till ICA Fläsk och sattes prätt på lite nationslön. Lagade potatis och purjolökssoppa (kan ju för övrigt vara den smartaste och billigaste soppan någonsin), hängde med lilla familjen och avrundade med en lång härlig promenad i skogen.
Jag lever och älskar livet. Nu ska jag krypa ner i säng och förlora mig tillsammasn med Lyra och Will i Philip Pullmans underbara fantasivärld.
Ta hand om varandra.
Valborg avverkades i en rasande fart. Med övergosering av nässpray och solskydsfaktor (för man måste vara rädd om huden) i goda vänners sällskap. Fick finbesök av flickorna från förorten. Har hunnit med att gå på bröllop, lilla fröken Fästmö är nu mera fru och oh så vacker det var. En dag fylld av kärlek, glädje och tårar. Gjorde nog slut på två paket näsdukar den dagen. Jag har varit hovmästare för första gången i mitt liv, and i'm just lovin it :). Dagen idag började med ett faktiskt riktigt givande seminarium mellan 8.15-10, därefter lite ineffektiv tid på nationen med menypyssel och kaffe i solen. Promenad med Naima vackrast i världen. Låg på gräsmattan med Nilla och pratade kroppsbehåring, cyklade till ICA Fläsk och sattes prätt på lite nationslön. Lagade potatis och purjolökssoppa (kan ju för övrigt vara den smartaste och billigaste soppan någonsin), hängde med lilla familjen och avrundade med en lång härlig promenad i skogen.
Jag lever och älskar livet. Nu ska jag krypa ner i säng och förlora mig tillsammasn med Lyra och Will i Philip Pullmans underbara fantasivärld.
Ta hand om varandra.
ljusare tider
Om bara en liten liten stund ska jag tassa ner till min cykel och trampa iväg till skolan. För 08.15 fattar jag min penna och börjar skriva utav bara.. Ja du kan placera in valfri svordom eller annat fult ord där. Jag har begreppstenta idag, och det känns faktiskt helt okej. Jag känner mig åtminstånde inte stressad.
Det är vår nu! Jag smyger upp till stadsskogen så fort jag får en stund över, vitsipporna och redan kikat fram :).
Det är vår nu! Jag smyger upp till stadsskogen så fort jag får en stund över, vitsipporna och redan kikat fram :).
lillasyster
Jag är utan ord. Har försökt en lång stund att beskriva känslorna som pumpas runt i mitt blodomlopp. För jag är totalt uppfylld av kärlek. Varm, omslutande och ändlös kärlek av den sorten som bara finns syskon i mellan. Jag slutar aldrig att förundras över hur starka banden är mellan mig och mina syskon. Och i synnerhet lilla systrami. Hon är en utav de vackraste, starkaste och mest beundransvärda människor jag känner. Så liten och så stor på samma gång.
You have allways been my brightest star
My guiding light I know you are there when I need you the most
I know you as I know myself even if we fight and yell
I love you, you know that we are sisters in arms
- Calaisa "Sisters in arms"
Jag älskar dig, systrar för evigt.
You have allways been my brightest star
My guiding light I know you are there when I need you the most
I know you as I know myself even if we fight and yell
I love you, you know that we are sisters in arms
- Calaisa "Sisters in arms"
Jag älskar dig, systrar för evigt.